Halt nåt så förbaskat! Jag släppte Tosca, så jag skulle kunna se efter ordentligt var jag satte fötterna. Det gällde att hålla tungan rätt i mun och välja de minst isiga fläckarna att gå på. Även Tosca gick på kanten, som synes.
Men... detta var mot bättre vetande. För det ÄR ju en älgslaktplats där lite längre fram. Och vinden låg på från det hållet.
Nej, tvärtom. Hon gick såklart och gömde sej bakom träd och stenar, för här runtomkring ligger det ju gamla och nya benrester precis överallt. Usch.
Så småningom kom vi "överens" om att ta på ett koppel och här kollar hon in det sista, ett gammal älghuvud.
När vi gått en bit släppte jag loss fröken Briard igen, såklart, och då hade hon så kul. Det är ju världens roligaste att få springa!
Hoppeliskutt över stockar och stenar och isbelagda pölar.
En grankotte - hurra!
Bakat en saffransbullekaka med kardemumma och mandelmassa i fyllningen.
Och vanliga, lite grövre tekakor med grahams- och rågmjöl. Gott.
Sedär, ännu en dag fylld av aktiviteter. Saffranskakan ser VÄLDIGT god ut! Liksom Toscakakan ;-)
SvaraRaderaMen du, hur är det med foten? Bättring?
Foten är bättre, men ganska långt ifrån bra. Gör ont om jag trampar det minsta lilla snett (vilket jag gör då och då när jag går i skogen) och värker litegrann hela tiden. Men det går säkert över! Tack för omtanken!
RaderaVilken tur att Tosca roar sig så underbart på egen tass (om än med lite onödiga proviantutflykter) nu när du haltar dig fram. Hoppas att du blir bättre mycket genast!
SvaraRaderaBakeriandet ser otroligt underbart gott ut!
Ja, det är finemang att hon kan springa lite för sej själv, när jag inte är nåt vidare sällskap. Och att hon drog iväg ut till det där skafferiet... vem kan klandra henne?! Massor med godsaker på buffén.
Radera