Prinsessan...

Prinsessan hade inte den minsta lilla lust att kliva ut ur bilen när vi kom hem efter en tur till apoteket på förmiddagen. Hon. Sa. NEJ.

Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne och klia henne lite på sötmagen, där hon låg och sprattlade och med all tydlighet i världen visade att hon minsann låg bra där hon låg. Till sist till och med drog hon upp läpparna och "lät" lite åt mej, när jag försökte övertala henne. Inte elakt eller så, bara sådär som hon gör... Gull-hund!

Men sen var hon pigg som en mört och hade lust att spela lite fotboll innan vi gav oss ut på promenad. Så då gjorde vi det, såklart.

Kolla in snön... den håller på att regna bort. Hurra!

Och dikena har tinat upp och "regnat fram", till Toscas förtjusning. Hon gillar verkligen att klafsa fram därnere i diket och slaska med vatten, tugga i sej en och annan snöklump och isbit och plocka med små pinnar och annat. Sån är hon.

Tosca dricker för övrigt väldigt lite vatten inomhus, vilket kan bekymra mej lite nu, när det inte funnits så mycket vatten utomhus (när det varit vinter ett tag). Visserligen äter hon ju färskfoder, så hon får ju i sej vätska på så sätt, men ändå... Så hörde jag, på TV(!), att katter helst inte vill dricka där de äter, utan vill ha sin vattenskål nån annanstans. Tosca kanske är en katt??? För tidigare hade hon en extra vattenskål i lill-hallen in mot sovrummet. På den tiden, när vi avgränsade litegrann på natten, för att hon inte skulle äta sönder nåt (typ sladdar) nattetid. Numera får hon sova var hon vill (och gör det också) och då har jag tyckt att hon inte behöver nån extra vattenskål, utan kan gå ut i köket och dricka. Men hon gör inte gärna det... kanske ska hon få tillbaka sin skål i lillhallen..? Jag funderar.

På kvällen tog jag mej äntligen i kragen och schamponerade en smutsig prinsessa, så nu är hon ren och vacker. Ja, vacker är hon ju alltid, men ren är hon inte precis hela tiden. Synd att jag inte hade med mej kameran ner i tvättstugan idag, för följande utspelade sej där:

Först tvättade jag Tosca, sen får hon pälsen full med balsam (för sträva pälsar, förstås. Märkvärdigt som tusan är det) och det ska ju sitta kvar en stund innan man sköljer ur det. Så medan Tosca stod där och "balsamerade sej" tog jag och blandade nya flaskor med schampo och balsam. Produkterna ska spädas ut ganska mycket, så jag gjorde i ordning till nästa gång.

När jag vände mej om fick jag mej ett gott skratt, för där stod Tosca med framtassarna uppe på "sin" pall, den vi använder när vi tränar bakdelskontroll. Jag hade tagit med den för att sitta på emellanåt när jag tvättade och sköljde henne, för jag blir så erbarmligt trött i ryggen... Men där stod hon, som sagt var, och såg ut som om hon förväntade sej en väldig massa beröm, för det brukar hon minsann få när hon står på den där pallen! Såklart att jag talade om för henne att hon är BÄST!!! Sötnosen!

Hon är så finurlig och rolig, den här hunden! En riktig pärla.