Jag har en kass fot. Den är dock inte lika dålig som den här älgfoten, som nån stackare blivit av med helt och hållet. Nä, jag har bara stukat den lite, eller nåt. Men det är ont som tusan att gå på den, så jag försöker hålla mej på så slät mark som möjligt. Trampa snett minsta lilla skär som knivar. Det är dumt.
Tosca tyckte självklart att det här var en synnerligen intressant grej, men när jag kom fram gick hon snällt därifrån. Dock hade hon tagit med sej en liten klövbit, som rymdes hel och hållen i munnen på henne. Efter ett par-tre hundra meter kallade jag in henne. Hon kom fint springande, fastän hon hade godsaken kvar. Ingen självklarhet i Toscas värld. Duktig, duktig!
Så tog jag fram några gotter, hon spottade(!) klövbiten en meter eller så framför sej, tog emot godisarna och så fick hon ett "fri-kommando", plockade upp sin klövbit igen och travade nöjd iväg. Lika nöjd var jag! Hon behöver ju inte tro att jag tänker plocka av henne allt hon hittar (för inte tusan vill jag ha en bit av en gammal älgklöv... urk... den kan hon ha för sej själv! *S*).
Så tog jag fram några gotter, hon spottade(!) klövbiten en meter eller så framför sej, tog emot godisarna och så fick hon ett "fri-kommando", plockade upp sin klövbit igen och travade nöjd iväg. Lika nöjd var jag! Hon behöver ju inte tro att jag tänker plocka av henne allt hon hittar (för inte tusan vill jag ha en bit av en gammal älgklöv... urk... den kan hon ha för sej själv! *S*).
Nåväl, idag valde jag den här vägen. Slät och fin, trafikfri, så Tosca kunde springa för sej själv och rasa av sej. Bra, bra.
Stackare, vilken tur att din fot inte ser ut som Toscas fynd i alla fall! Duktig som kommer trots gogömma i munnen! Tänker också så... fynden är så underbara och varför ska jag komma där och förstöra jämt?! Fast häromdagen hittade Kalle en bättre begagnad älgvom och där hann han svälja lite... med lite dålig mage sen...
SvaraRaderaJag är mycket tacksam att min fot ser någorlunda intakt ut, åtminstone i jämförelse med den där på bilden. JÄTTEduktig som kom med mums i munnen! Ibland, korta små stunder, inbillar jag mej att det kanske håller på att bli lite hund av hunden, att hon lyssnar och faktiskt bryr sej om det hon hör... fast emellanåt inser jag att jag tagit fel *fniss* för då hör hon minsann varken det ena eller det andra! *S*
RaderaIda åt allt hon hittade ute, ruttet eller ännu mer ruttet, och hon var aldrig någonsin dålig i magen. Jo, EN gång som jag kan komma ihåg. Måtte ha haft plåtskodd insida, den vovven.
Men, vad har du gjort!? Packa in foten i stödbandage - och VILA! Så blir det säkert bra.
SvaraRaderaLiten Tosca är duktig, jag blir helt imponerad av att hon kan spotta - iväg liksom... har aldrig sett en hund som gör det!
Vet inte vad jag har gjort. Hade plötsligt bara väldigt ont och lite svårt att gå. Jag vilar, så gott det går. Inte helt enkelt när man har ett litet guldfärgat energiknippe som behöver få röra på sej.
RaderaHon "kan" inte spotta, men hon gjorde det då! *S* Såg verkligen jätteroligt ut! *ler*