Ett och ett halvt...

Här står Tosca och ser lite mallig och högfärdig ut. Kan det bero på att hon just idag fyller 1½ år, kanske? Stoooooora damen!

Vid frukost idag kom jag plötsligt på att jag skulle på jobbutbildning. Attans! Alla mina planer för dagen omkullkastades. Visst, jag har vetat om den där utbildningen rätt länge, men jag har en utomordentligt bra förmåga att förtränga "vissa" saker. Som jobb, till exempel.

Raskt fick vi bege oss ut på förmiddagspromenad i skogen.

Även om det är grått och vått väder, så kan man ju alltid göra det ännu lite våtare. Tycker Tosca och tar sej ett fotbad.

Upp där och sen tillbaka genom pölen igen... *S*

Hela eftermiddagen var jag sedan på utbildning. Träffade gamla arbetskamrater, mycket trevligt.

Trevligt var det också på klubben på kvällen. Var inte där så väldigt länge, men det lilla vi gjorde funkade fint. Pigg och glad Kaka-hund.

Kommentarer

  1. Sicken mallgroda på hela 18 månader! Tänk att tiden flyger så men också att Tosca redan lärt sig så mycket!
    En Storplaskare är hon på det - en härlig en!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tiden går väldigt, väldigt fort. Antar att du har haft Turken hos dej JÄTTElänge nu, fastän det känns som om det var förra veckan han flyttade in(?!).

      Radera
  2. Herregud vad tiden går! Men läker inte alla sår... tyvärr. Idag har varit en sån där besvärlig dag - otroligt hur mycket man kan sakna en sån där liten familjemedlem :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt sant. Emellanåt kommer saknaden över en med full kraft. Bara att inse att de tar en plats i våra hjärtan och där förblir de, våra fyrfota vänner. Så småningom, om lång, lång tid, kommer de glada minnena att vara det som finns kvar mest.

      Radera
  3. Hoppas - och vet - att det är så... men, såna här dagar känns det osannolikt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Cecilia. Nog förstår jag att det är för svårt... men det blir bättre när tiden går, det BLIR det.
      Numera är min Embla den mest fantastiska och perfekta hunden man någonsin kan föreställa sig och jag blir så glad över alla galna, tokiga minnen. Så älskad, alltid i minnet men nu oftare med glädje än med sorg.

      Radera
    2. Det finns dagar då det är oerhört svårt att minnas utan att bli ledsen. Så kommer det kanske alltid att vara, men de andra minnena tar överhanden med tiden.

      Radera

Skicka en kommentar