Puh. Nu är det slut.

Ja, puh. Nu är det slut på jobbandet för den här gången. Tre dygnspass med en natt hemma mellan varje tar på litegrann, även om själva jobbet inte är så särskilt "jobbigt". Men jag sover dåligt och tiden mellan arbetspassen känns som om den går åt till att förbereda nästa, bara. Det ska fixas matlådor och så måste ju Tosca få lite extra, när jag ska vara borta sen. Eller har varit borta. Eller både och.

Jaja. Jag ska inte klaga nåt mer. Jag har det bra och nu är jag ledig till nästa lördag. Och det är väl inte så illa?!

Vi begav oss till Berga och strosade runt på vägar som vi vanligtvis inte går

. 

Jag hade just kommit överens med mej själv om att det nog var säkrast att ha Tosca i koppel, för man vet ju aldrig vad som dyker upp på såna här "okända" vägar. Och just som jag hade tänkt det, så dök den här hästen upp. Det var väldigt lämpligt att hunden var kopplad, minsann.

Senare såg vi både en och två och många skyltar som varnade för just travhästar... men vi såg inga fler levande.

Det här är den där restaurangen som var helt fullsatt för några veckor sedan när vi ville äta middag här. Idag provade vi deras lunchbuffé istället. Helt okej. Och så kunde man sitta ute och njuta av det härliga höstvädret. Ljuvligt!

När vi kom hem plockade Tosca ner en dyna från en av stolarna, så hon skulle ligga lite bekvämare under bordet. Hon brukar göra så, prinsessan.

Själv packade jag upp brevet från Hillevi. Hon har skickat mej Ankans täcke och sedan jag provat det på Tosca och bestämt mej för hur mycket det måste kortas, så började pysslet med att försöka rita av och konstruera ett mönster. Jag fyndade nämligen vindtyg med laminerad baksida (helt vattentätt, alltså) på Ohlssons Tyger häromdagen. De ska flytta och sålde ut alla stuvar med 70% rabatt. Alltså kostade tyget ungefär ingenting, så nu ska det bli ett regntäcke till Tosca!

Det var ganska så klurigt och väldigt avancerade skärningar och kapuschong och allt möjligt och, nästan, omöjligt på det där täcket. Men jag har iallafall klippt ut delarna nu och det kliar i fingrarna att få sätta igång och sy.

Tack snälla söta Hillevi för att du gjorde dej besväret att packa och skicka täcket! Du får tillbaka det så fort jag kan avvara det.

Men tygbitarna får ligga ett tag till, för på Hillevis täcke var det reflexpasspoaler längs ryggsömmarna och det var ju så fiffigt, så det bara måste jag ha! Fast jag har ju naturligtvis inget sånt hemma. Och Ohlssons har stängt för flytt... så det tar ett tag innan jag kan få tag i. Dessutom, när man tittar på Ohlssons hemsida så har de överhuvudtaget inga reflexpasspoaler, så jag får nog beställa dem nån annanstans ifrån. Suck.

På kvällen kom Vida. Det blev en del bus i trädgården. Här har Tosca kört så slut på stackars goldenflickan att hon måste göra hjärtkompressioner på henne för att återuppliva henne. Eller nåt. Kanske har hon henne bara som studsmatta?

 Vida tuggar på leksaker, Tosca tuggar på Vida.

 - Men hallååååå! Kliv upp nån gång då!!!!

Vida stannar hos oss till på söndag. Ska bli riktigt trevligt med två hundar i huset!