Nytt besök på Klampen idag. Två bilar på parkeringen gör att jag behåller kopplet på. Dessutom har vi mött två damer till fots samt två cyklister innan vi ens kommit in innanför grindarna(!). Vad i hela friden pågår?!
Röjning av stig har tydligen pågått i allafall, som synes. Nu kan man köra bil här, till och med. Och det är det någon som har gjort också, av spåren att döma.
Strax kommer vi fram till första grillplatsen. En bil med släpvagn lämnar just och där borta har man satt upp ett stort tält. Jag får mina aningar... kan det vara dags för den årliga Klampenborgsdagen i helgen, kanske???
Vackra Tosca på klipporna. Hon ville väldigt gärna bada... men det fick hon inte med sin sargade tass.
Vacker växt i en klippskreva.
Till vänster där, ganska långt borta, sitter Tosca och väntar på ett inkallningskommando. Till höger har hon fått det... *S*
Har man med sej en apportbock i ryggsäcken kan man träna precis var som helst. Det här är apportering à la lydnadsklass 1; man ger hunden apporten, hunden griper den självmant och håller den i fem sekunder. Avlämnar.
Lätt som en plätt, säger Tosca. Eller... "piece of cake" för en Kaka! om man nu vill vara lite internationell *S*
Något som var roligt just idag var att vi testade det nya utförandet av apportering, enligt förslagen om nya regler i lydnad som ska gälla från 2017. Så här står det om apportering i den nya Startklassen:
Tävlingsledaren beordrar föraren att lämna hunden i sittande ställning, varefter föraren beordras lägga ut apport på ca 5 meter framför hunden och fortsätter ca 8 meter tills order om helt om halt ges. Innan föraren lämnar hunden får ett ”stanna kvar” kommando användas. Därefter beordras föraren att kommendera hunden att hämta och sedan avlämna apport, förare väljer själv om avlämnandet sker framifrån eller vid sidan. Hunden skall inta sittande vid avlämnandet.
Hittills har Tosca inte förstått alls. Antingen har hon bara suttit kvar och tittat oförstående på mej eller så har hon kommit, hoppat över apportbocken helt och hållet och gjort en helt vanlig inkallning istället. Men idag klickade det! Hurra! Det är inte färdigt ännu, såklart, men hon begrep att hon skulle hämta med sej apporten på vägen. Gott så!
Sen hittade hon mycket roligare pinnar att bära med sej!
Och så en fråga: Vad är detta för en vacker blomma? Finns i stora mängder där på Klampen och doftar alldeles ljuvligt på långt håll. Nån sorts orkidé, eller är jag ute och cyklar då?
På kvällen blir det en regnig promenad igen. Värst vad det regnar ofta och mycket nuförtiden. På radion hörde jag igår att det skulle bli väldigt lite lingon i år. Undrar var de varit ute och kikat då, för här hos oss ser det ut att bli en hel del, faktiskt. Bra, för jag behöver fylla på syltförråden litegrann.
Och när man ändå är ute kan man ju passa på att göra en liten platsliggning med sej själv, eller hur? Här ligger Tosca på helspänn (och med tungan rätt i mun) och lyssnar på fotbollsmatchen som pågår bakom ryggen på mej. Det var en match av den skränigare sorten med mycket skrik och vrål, visslingar och applåder. Ett himla liv, helt enkelt. Dessutom sprang det förbi en joggare också, visserligen på långt avstånd men ooooh! Vilken lång hals Tosca fick då... men hon låg ändå stabilt kvar. Tittade bara. Duktig liten tjej.
Röjning av stig har tydligen pågått i allafall, som synes. Nu kan man köra bil här, till och med. Och det är det någon som har gjort också, av spåren att döma.
Strax kommer vi fram till första grillplatsen. En bil med släpvagn lämnar just och där borta har man satt upp ett stort tält. Jag får mina aningar... kan det vara dags för den årliga Klampenborgsdagen i helgen, kanske???
Med sorg i hjärtat konstaterar jag att det nog ändå är så att hösten är i antågande. Så synd. Jag vill alltid ha lite mera sommar, även om jag gillar hösten så är den alltför kort och sen blir det vinter. Hu.
Vacker växt i en klippskreva.
Till vänster där, ganska långt borta, sitter Tosca och väntar på ett inkallningskommando. Till höger har hon fått det... *S*
Har man med sej en apportbock i ryggsäcken kan man träna precis var som helst. Det här är apportering à la lydnadsklass 1; man ger hunden apporten, hunden griper den självmant och håller den i fem sekunder. Avlämnar.
Lätt som en plätt, säger Tosca. Eller... "piece of cake" för en Kaka! om man nu vill vara lite internationell *S*
Något som var roligt just idag var att vi testade det nya utförandet av apportering, enligt förslagen om nya regler i lydnad som ska gälla från 2017. Så här står det om apportering i den nya Startklassen:
Tävlingsledaren beordrar föraren att lämna hunden i sittande ställning, varefter föraren beordras lägga ut apport på ca 5 meter framför hunden och fortsätter ca 8 meter tills order om helt om halt ges. Innan föraren lämnar hunden får ett ”stanna kvar” kommando användas. Därefter beordras föraren att kommendera hunden att hämta och sedan avlämna apport, förare väljer själv om avlämnandet sker framifrån eller vid sidan. Hunden skall inta sittande vid avlämnandet.
Hittills har Tosca inte förstått alls. Antingen har hon bara suttit kvar och tittat oförstående på mej eller så har hon kommit, hoppat över apportbocken helt och hållet och gjort en helt vanlig inkallning istället. Men idag klickade det! Hurra! Det är inte färdigt ännu, såklart, men hon begrep att hon skulle hämta med sej apporten på vägen. Gott så!
Sen hittade hon mycket roligare pinnar att bära med sej!
Och så en fråga: Vad är detta för en vacker blomma? Finns i stora mängder där på Klampen och doftar alldeles ljuvligt på långt håll. Nån sorts orkidé, eller är jag ute och cyklar då?
På kvällen blir det en regnig promenad igen. Värst vad det regnar ofta och mycket nuförtiden. På radion hörde jag igår att det skulle bli väldigt lite lingon i år. Undrar var de varit ute och kikat då, för här hos oss ser det ut att bli en hel del, faktiskt. Bra, för jag behöver fylla på syltförråden litegrann.
Och när man ändå är ute kan man ju passa på att göra en liten platsliggning med sej själv, eller hur? Här ligger Tosca på helspänn (och med tungan rätt i mun) och lyssnar på fotbollsmatchen som pågår bakom ryggen på mej. Det var en match av den skränigare sorten med mycket skrik och vrål, visslingar och applåder. Ett himla liv, helt enkelt. Dessutom sprang det förbi en joggare också, visserligen på långt avstånd men ooooh! Vilken lång hals Tosca fick då... men hon låg ändå stabilt kvar. Tittade bara. Duktig liten tjej.
Men! Hon är ju bara för duktig, den kära Toscabiten!
SvaraRaderaKärleksörten känner jag igen men den vita, hm.
Spela roll, Tosca är lycklig alla dar ändå
Ja, tänk vad hon kan! Och så är hon världens Kompis, utöver allt det där!
RaderaOch nej, namnen på växterna kommer jag aldrig ihåg ändå, men den där vita måste vara nån alldeles speciell sort. Doftar fantastiskt! Kan vara nån "tamblomma" som spridit sej, det har ju funnits en fin herrgård där på Klampen en gång i tiden. Det fanns en väldigt fin trädgård med annorlunda växter, lövträd och grejor som inte annars finns här i trakten.