I lugn och ro

Efter en rejäl "jobbardag" för Toscas del igår så tog vi det lilla lugna på hemmaplan idag. Igår kväll mådde hon dessutom lite illa och kräktes upp all kvällsmat i omgångar ett par timmar efter att hon hade ätit den. Hönsmatten blev givetvis väldigt orolig på direkten och trodde att hunden nog tänkte dö eller nåt under natten. Det gjorde hunden inte. Tack för den vänligheten, Tosca!

Nån frukost ville hon inte ha idag, men det är ju inte så ovanligt, så just det hetsade jag inte upp mej för, precis.

I övrigt har hon varit som vanligt. Pigg och glad och lite tossig. Bilden ovan är från prommisen på förmiddagen.

På eftermiddagen hamnade vi i Puttes blåbärsskog. Eller åtminstone i en blåbärsskog. Det är fantastiskt gott om bär!

Idag var det roligt att plocka bär tillsammans med Tosca. Först åt hon en massa blåbär, såklart. Sen tröttnade hon på det och åt några pinnar istället. När inte det heller var roligt längre försökte hon "få fart" på mej genom att stå och tokskälla mej i örat. Det gick förstås inte så bra.

När hon insåg det tog hon helt sonika och skuttade runt lite i skogen på egen tass. Så pass långt bort att jag inte hade henne inom synhåll längre... MEN! Så fort jag ropade på henne så bara knakade det till, à la Mors lilla Olle ungefär, och så dök hon upp och kom farande i full fart. Varje gång fick hon givetvis lite gotter och en hel massa beröm. Precis som jag gärna vill att det ska vara... en hund som kan vara lös och ledig och roa sej litegrann själv... men som genast kommer när man ropar! Suveränt, Tosca! Suveränt!

På bilden ligger hon till synes lugnt och avslappnat, men skenet bedrar. I samma stund som jag knäppte på mobilen (för kameran var kvar hemma) kastade hon sej som en panter över mej och effekten var ganska stor, eftersom hon låg en liten bit upp på en kulle... och jag stod nedanför. Tjong! *S*