Fortsättning på tisdag

Efter hemlagad pizza till lunch knatar Tosca och jag iväg för att plocka lite mera bär. Vi passerar det här lilla söta huset, som är till salu ifall nån känner sej hugad. Det är finare inuti än man kan tro, har jag sett på bilder hos mäklaren.

På bilden till vänster här ovan står jag på knä och plockar lingonen. Har rätt skapligt ont i ryggen och bärplockning är väl inte världens bästa aktivitet, så jag får variera arbetsställning lite då och då. Tosca ville vara NÄRA idag, så hon ligger på mitt underben medan hon knaprar på en stoooor pinne. Emellanåt slänger hon med den där grenen, så jag får den i ansiktet och bären nästan ramlar ut också... jaja... hon är ju mysig, eller???

Till höger uppe har hon hittat en annan "pinne", som hon vill ha. Och så en lingonliter där under. Går ju sjuttielva gånger fortare att plocka lingon jämfört med blåbär. Blåbär är godare, men lingon behöver man ha till vissa maträtter, som fläskpannkaka och köttbullar.

Även idag tycker Tosca att det passar med en liten paus vid Långsjöbäcken, som flyter fram alldeles bredvid "Tyskens" hus, det som är till salu här ovan.

 Alldeles efter Långsjöbäcken ligger den gamla Sågen, där ingen bott på många, många år.

Uthuset har delvis rasat ihop alldeles men dasset är skapligt intakt, om än något lutande. Tosca går på en liten spång, som leder fram till Hemlighuset.

Sen får hon ett springa-fort-ryck och far fram som den tokiga hund hon är. Hon springer, springer, springer... så fort hon kan... runt husen, flera varv, fram och tillbaka och hit och dit... överallt där det går att komma fram! Lycklig är hon!

 Och fort går det!

Sen får hon lust att klättra upp här *S*

Vi gick hem och tömde ur lingonhinken och gick sen iväg på Idas Hata-stig, den som leder till Hedsjön. På vägen dit passerar man sandtaget...

 Jag har ju nämnt, x antal gånger, att Tosca äääälskar sandtag... *ler*

 Att studsa fram med framtassarna såhär (och kolla in baktassarna också!) är en favoritgrej.

Jag gör ingenting. Jag står bara där och ler åt min stolliga, lyckligt glada lilla hund. Hon behöver inte peppas eller nåt... hon bara leker.

Här tänkte jag att hon skulle posera längst ner och illustrera hur det ser ut i det häringa sandtaget... men medan jag fixelidonade med kameran så... VIPS! Var hon nästan uppe på toppen. Tjohoooo! Vad kul! Knasboll.

Sen gick vi ner till sjön och häpnade över att det satt en människa där på trampbåten. Jag sa lite försiktigt "hej hej" när vi kom ner på stranden, för hon satt uppenbarligen i sina egna tankar. Tänkte att jag inte skulle skrämma ihjäl henne... Då visade det sej att hon inte talade svenska, eftersom hon var från Österrike och bara har sommarhus nånstans där i trakten (hon viftade lite obestämbart med armen, men hon hade ju uppenbarligen promenerat dit, så det kan ju inte vara alltför långt borta). Hon var inte alls rädd för hundar och det var helt ok att Tosca var lös och fick bada lite. Så bra!

Hon skrattade lite åt den blöta Tosca och konstaterade att hon inte var så stor utan päls och att hon såg ganska rolig ut. Och det gör hon ju, lite. Fast mest är hon fin, även när hon är blöt.