En Tosca-torsdag

Olle har den här bilden från 2011 på sin Facebook-sida idag. Det är Emil som vunnit en fisk på lotteri (Sture kom ihåg det, jag trodde han hade fångat den själv). Vad tiden går!!! Och vad ungarna växer!

På eftermiddagen gick vi ut i skogen för att plocka lite blåbär. Det var väldigt myggigt, något som inte jag uppskattade så värst. Men blåbären var fina. Tosca ville väldigt gärna äta från samma buske som jag plockade på, såklart. Men ibland avverkade hon lite skog istället. Och, plus i kanten för det, hon gick INTE hem när hon tyckte att jag var tråkig, så som Ida brukade göra.

På kvällen var det öppen träning i rallylydnad på klubben. Lena, i blått, hade byggt en bana och vi var ett gäng som ville lära oss och några som redan kunde, men som ville träna.

Blå himmel, men det regnade lik förbaskat på oss en stund.

Ann och Ada visade alla moment i nybörjarklassen, så snyggt som bara de kan. Att det kan se så enkelt ut?! Men det är ju just det som är konsten... *ler*

Efter genomgång och banvandring och så, så var det bara att äntra banan och prova själv. Tosca hade roligt, var riktigt följsam och väldigt positiv. Men NÄR ska man stanna och ha fötterna ihop (föraren, alltså) och när ska man absolut inte ha det, utan fortsätta marschen utan uppehåll? Det är det allra svåraste, tror jag. Just nu iallafall *S*

Men det var skojigt och eftersom Tosca är en så genompositiv hund så känns det så kul att få vara med och prova på.

Men det roliga tog inte slut ute på plan ikväll. Nejdå, bästaste Ann hade tagit med sej noseworkgrejor och hade riggat två sök åt oss inne i den nyskurade klubbstugan. Där luktade det klorin(!) vilket säkert var en extra svårighet, när man skulle nosa efter eukalyptusdoften. 

Och på ett av de här gosedjuren fanns det alltså en doft... som Tosca totalt struntade i att leta efter. WOW! Gosedjursparadiset! såg hon ut att tänka och ville gärna bita i, leka med och busa med alla gosedjuren på en och samma gång... *S*

Såna där får vi träna mer på.

Avslutningsvis hade Ann gjort ett helt riktigt Doftprov åt oss. Tolv kartonger (som visserligen brukar vara i samma storlek, men annars helt enligt reglerna), vackert inslagna med papper och snören, till och med. Och i en av dem fanns en doft.

Jag började med att låta Tosca leta till vänster om borden som stod mitt i rummet. Hon sökte snabbt över dem, inget där. Vi rundade borden och fortsatte på andra sidan och PANG! där satt den! Nosen. På Kartongen. Jättetydligt och jag hade inga problem att läsa av henne.

Bilden tog jag efteråt och man ser ju tydligt att hon puttat ut den rätta lådan litegrann åt mej, så jag ska fatta ordentligt.

Duktiga, duktiga, duktiga Tosca!