Börjar med två bilder från igår, som jag hade glömt att jag hade i telefonen. Vi gick ut på bryggan vid oljehamnen. Första biten är av trä, med springor så man ser ner till vattnet långt därunder. Det bekom inte Tosca ett dugg...
... men så kom hon fram till kanten här och tyckte att det var jäääääätteläskigt långt ner till vattnet. Huuuu! sa hon och backade.
Drar iväg på cykeln till Kvissle på morgonkvisten. Susar fram som värsta... ja, jag vet inte vad. Men det går fort iallafall! Åtminstone dit. Hemåt är det ju lite segare uppförsbackar, men det går, det också.
Traskar ut till brukshundklubben efter lunch. Vägen är fixad och fin och vid parkeringen har man lagt stora stenar. Tosca blir förbannad(!) och skäller ut dem. Först, alltså. Sen går vi fram och kollar och då är de givetvis inte farliga längre.
Vår lilla mysiga klubb...
Och här håller vår allra bästaste privatinstruktör i nosework, Ann, på att rigga ett utomhussök åt oss. Det består av ett gäng tesilar med bomullstussar i. I en av dem ligger en förledningsdoft, en tepåse, och i en ligger eukalyptusdoften, som hon ska markera. Det finns också en doft på trappans allra nedersta steg (fast det vet jag inte om).
Hon luktar till lite extra på tepåsen, men visar mej fint på doften, den rätta, sedan. Trappan missar vi på vägen upp första gången, men när vi börjar om så slår hon på näsan och är duktig som tusan.
Inomhussöken gör hon riktigt bra. Kliver upp i soffor och klättrar upp med framtassarna på ett bord... för att kolla runt ordentligt. Hon som aldrig någonsin är i möblerna hemma? Vi behöver dock träna på att gå i soffor(!) för det var lite ostadigt, tyckte Tosca. Jojo, undrar vad hussen tycker om det, månntro??? *S*
Som sagt var, söket gör hon jättebra. Jag behöver fortfarande bli duktigare att läsa henne, men Ann tycker att vi ska göra doftprovet nästa vecka! Det arrangeras ett i Sundsvall då. Jag känner mej dock alldeles för osäker ännu, så det blir inget av med det.
Så Tosca uppfattar höjder i alla fall. Tro mig, det är mycket bättre än att inte göra det alls. Ankan har fått mitt hjärta i halsgropen många gånger.
SvaraRaderaSå din egen cykel har luftats (Tosca har ju sin, hon). Nerförsbackar bort och uppför hem. Hm, jag skulle ha velat ha det tvärtom! :D
Ett kvitto igen på att nosarbetet går framåt, att instruktören tycker att du skulle göra ett doftprov. Vore det inte kul att testa ändå? Vad gör det om det inte går vägen?
Mazarinakan ser ju fantastisk ut! Det finns nog många som vill offra sig nu när du avstår!
Japp, jag har cyklat ett par gånger nu. Det är en väldig skillnad på cykel och cykel, kan jag tala om. Lättare med riktiga grejor!
RaderaOch nej, jag tycker det är lite orättvist mot Tosca, som är så duktig. Att göra doftprovet, alltså. Jag får nog träna lite mer först, faktiskt.