Torsdag

Jag vaknar tidigt och "tvingar" Tosca att följa med ut i vid 6-tiden. Hon är ju inte så morgonpigg men offrade sej för min skull. Snällt av henne, för då fick jag se den här vackra vyn över sjön.

Och så här såg det ut åt andra hållet.

Dekorerar med en briard...

... som inte heller i dag är tillfreds med tillvaron. Jag har kollat igenom henne och hittar inga fysiska fel på utsidan. Hon äter och sköter magen som hon ska, men hon är inte den lugna, trygga, goa, fina Tosca-Kakan som vi brukar ha. Istället är hon "skvätten" och olycklig och vill bara vara inne. Eller möjligen i bilen. Drar i kopplet hit och dit och vill bara komma... bort. Bort, vart som helst.

Det gör ont i mej att se henne såhär.

 Alfred på cykel, Tosca och jag till fots mot Hedsjön.

"Cykelvägen" är en aning knagglig här och där.

Ingen unge kan passera "Stora Stenen" utan att försöka klättra upp på den. Inte Alfred heller *ler*

 Hyfsat stolt grabb.


 Vattnet i Hedsjön håller en temperatur på 18-19 grader. Riktigt skönt!

 Alfred bygger fördämningar i bäcken.

 Inser strax att han behöver annat material än sand, som ju bara rinner bort.

 Hämtar en stooor pinne längre bort på stranden och "flottar" den till bäckens utlopp.

 Här ska den läggas på plats och tätas med stenar och sand, tänker han. Blir rätt bra. Men snart tar ju vattnet en annan väg och jobbet kan pågå hur länge som helst.

Måste också berätta om gårdagen, då vi ju också var här.

Alfred "bombade" sina fötter med sand och lera ur hinken. När han lagt ordentliga högar över båda fötterna och nästan satt fast hördes detta resonemang, som han förde med sej själv:
- Hur ska jag nu komma loss? 

Funderar lite.., och svarar sedan:
- Äsch, inga problem. Jag använder bara hela min potential!

Och med det lyfte han helt sonika en fot i taget och tog sej loss.

Han har ett ganska ovanligt ordförråd, den gossen.

Efter en sen lunch åkte vi hem från Mellansjö och väl hemma blev Tosca lite lugnare till mods. Hon har varit i trädgården på egen hand, skällt och gormat som hon brukar. Legat lite under matbordet inne också. Ska ta en kvällsrunda bara här i närheten och hoppas att hon kan känna sej lite mer tillfreds med livet och att inga surrande stora insekter kommer och skrämmer henne här.

Kommentarer

  1. Skönt att Pjosca ;) känner sig bättre, bra när du nu ska jobba.

    Du har verkligen fångat sommaren med Alfred och hans stora potential. Han är fantastisk med sitt ordförråd.

    Ha det nu så fint och du är ju hemma lite mellan passen i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag upphör aldrig att förvånas över vad han kläcker ur sej, den gossen!

      Pjosca är inte pjåskig, faktiskt, utan panikslagen i paritet med en skotträdd hund och det är inte roligt. Här hemma går det bra nu. Lite risig i magen i går kväll, men det kan man bli när man varit så rädd.

      Känns bra att hon är lugn nu, när jag ska vara borta ett dygn. Och visst är jag ju hemma lite mellan passen. Det kommer att funka.

      Ha en skön midsommar!

      Radera
    2. Nä, pjåskig tror jag inte heller att hon är, det var mer att det lät lite roligt, förlåt. Att hon blev sååå rädd, panikslagen, trodde jag däremot inte heller. Stackars Kaka! Hoppas nu att det släpper helt allra snarast.

      Radera
    3. Ingen fara. Och jo, hon var så fruktansvärt rädd och ville bara komma därifrån. Vart som helst, bort.

      Nu mår hon fint igen, hemma är alltid bäst, tydligen. Läs ovan!

      Radera
  2. Håller med Tosca - insekter ääär besvärande! Hoppas att det är förklaringen till hennes mående, då hämtar hon sig säkert snart.

    Ha en fin midsommarhelg - även om du nu ska tillbringa delar av den på jobbet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag upplevde det iaf som att hon blev jätterädd när det surrade omkring henne, de lite större obehagligheterna som bromsar och sånt... otroligt synd om henne har det varit. Nu är vi hemma och lugnet lägrar sej. Bra.

      Ha en fin midsommar, ni med, och välkommen hem till Sverige sedan!

      Radera

Skicka en kommentar