Mellansjö

Så här lycklig blir man när man får komma till ett sommarfagert Mellansjö och man dessutom får springa lös och ledig och bara njuta av livet!

Tosca springer(!) faktiskt på den här bilden. Tungan såg jag inte förrän jag plockade upp bilden i datorn,

 Tänk, att det kan vara sååå kul att springa?!

På schemat står inte bara nöjen, utan vi har lite jobb att göra också. Häggen, som vi började ta ner i vintras, måste kvistas och kapas. En del blir ved, en del blir bara en hög med ris. Den ska i och för sej också eldas upp vid nåt bra tillfälle, men ger ju ingen värme i huset.

Sture kör motorsåg och jag bär undan och städar upp.

En av våra grannar råkar vara här just nu. Lufsen, münsterländer och 7 år, är en riktig hejare på att bada och simma. Jag ber att han ska få inspirera Tosca till lite simning och det tas väl emot. Lufsen blir lycklig, men Tosca kliver inte ens ner i vattnet. Det är alldeles för djup och blåser dessutom vågor. Icke, aldrig i livet, tycker hon och försöker få igång lite lek på land istället. Det lyckas inget vidare.

Efter badet som inte blev, klippte jag gräsmattan. Den är lite vintersliten, men kommer säkert att bli grönare fram emot sommaren.

Efter allt jobb blir det äntligen Stranden. Det är mycket vatten och vågor här också, men långgrunt och mer i Toscas smak.

 Jippi!

En hink från förra sommaren... så otroligt kul man kan ha med den! *S* Hon till och med bär in den från sjön, full med vatten (uppe till höger).

 Hur det gick till när hon blev såhär skummig i skägget vet jag inte. Plötsligt såg hon bara ut såhär *ler*

Som alla barn, och vuxna som har barnasinnet kvar, älskar Tosca att gräva och bygga dammar i sanden på stranden.

Finaste ögonen. I särklass finaste ögonen.

Ett par briardben under vattnet.

Efter ett ordentligt briardryck med ett rejs i världsklass runt, runt, runt i skogen, ut på stranden, ut i vattenbrynet och tillbaka runt i skogen igen... x antal gånger... så är det dags att gå hem. Eftersom stigen ner till stranden är väldigt blöt så finns det två alternativa skodon att välja mellan. Antingen har man 1. stövlar, då blir man inte blöt om fötterna eller 2. foppatofflor, då blir man blöt om fötterna, men det gör inget för foppatofflorna torkar ju igen.

Jag hade valt foppa idag, eftersom jag skulle bära dem hem och det kändes enklare än att bära ett par stövlar.

Gympadojjorna hade jag parkerat invid stigen och tänkte såklart ta dem på mej igen, när vi skulle traska hemåt. I skorna låg mina strumpor (för jag går inte barfota i skor, då får jag skavsår). Titta noga på bilden till vänster... ligger det strumpor i skorna? Nope. Det fattas en. Titta lite noga på bilden till höger. Har briarden en svart strumpa i munnen? Japp.

He he. Tosca var lite före mej på stigen och snabbt som blixten snodde hon med sej en strumpa och skuttade vidare upp på vägen. Rackarhund! Men. Faktiskt. När jag sa åt henne att komma så gjorde hon det. Visserligen spottade hon ut strumpan först, men jag kunde gå dit och hämta den, bara. Hon hade kunnat ställa till med Cirkus och vägrat lämna ifrån sej strumpan, men det gjorde hon alltså inte. Det går framåt, vill jag lova. Hurra!

Gonatt, alla vänner! Önskar er en fortsatt trevlig helg!