Onsdag - del 2

Medan Tosca hälsar på hos Vida (och välter ner en jättestor blomkruka i golvet, så den går i flera delar och jord och lecakrukor sprids över golvet.... ) hälsar Farfar och jag på lille Harry med föräldrar på sjukhuset. Han väger nu över 2 kg och allt går bara bra. Liten men naggande god.

Tog med en liten paj av årets första rabarber till föräldrarna, som visserligen inte äter sjukhusmat utan måste ordna sitt käk själva, men som ändå kan behöva lite go-fika.

När vi åkte hem hamnade vi bakom den här bilen, som uppenbarligen tillhör en firma som tillhandahåller kärltvätt, klotter(!) samt sanering. Måste väl vara nåt av ett rekord i dum särskrivning, eller? För jag gissar att det väl ska vara klottersanering? Eller??? Annars kan det ju vara en rätt lönsam affärsidé... först säljer man klotter och sen säljer man sanering??!

Jag har ju en pigg och glad, frisk och kry liten 13-månaders briardtjej med alldeles friska höfter. Så, vad kan hindra oss från att prova på lite cykling med denna flicka? Inget, inte ens dagens ösregn.

Sture pumpar däcken, för den här hojen har stått orörd i flera år nu. Den är 25 år gammal och springern är "antik" den också. Men det är fotbroms på cykeln och det känns lite tryggt när man ska ge sej ut på äventyr tillsammans med Tosca *ler*

På bilden har jag kopplat fast henne i springern och vi traskar iväg litegrann på vägen här hemma. Inga problem alls.

 Så jag tog och klev på... och Tosca såg inte ut att tycka att det var särdeles märkvärdigt alls.

 Jaha, Hejdå hussen! Nu drar vi iväg till Klampen!

Lugnt och fint glider vi iväg ner till Klampen (1,3 km). Tosca sköter sej exemplariskt. Såklart. Hade någon förväntat sej något annat av den här Guldklimpen???

Så parkerar vi cykeln och tar en prommis runt på ön. Vi träffar några gubbar som tycker att vi är "hårdingar" som är ute och cyklar i regnet. Jag är mer imponerad av de barn(?) som var ute och seglade jolle i ruskvädret.

Att Tosca ville bada lite kom inte som nån överraskning, men det fick bli i koppel. Ville ju inte visa seglarna där ute att hunden var lös... hundförbudstid som det är och allting... Och gullvivorna blommar, tänka sej!

Sen klev jag på järnhästen igen och vi tog oss så sakteliga hemåt. Tosca joggade på i lågt tempo, som om hon inte gjort annat i sina dagar. Hon är verkligen otroligt lättsam att ha att göra med, den goa lilla hunden.