En dagstur till Jämtland idag. Hittar en jättemysig väg att gå. Gimåleden börjar här. Den har jag sett vid Gimån också. En närmare titt på informationskartan här ger att den är 60 km lång, den här leden. Lite för långt att traska just idag, men vi går en bit och vänder sedan tillbaka samma väg. Väldigt fint och lätt att gå just här. När jag googlar (nu när vi är hemma igen) läser jag att det bitvis är mycket kuperat och ganska svårt att gå här och var.
Måste bara föreviga den här skylten med texten Sösjö. Där har en före detta kollega till mej sitt lilla paradis.
Nu har hon passerat sin 1-årsdag och en del tycker säkert att jag är galen som röntgar så snabbt inpå, men jag vill ha det överstökat, undangjort. Och nu är det det. Och resultatet till allas glädje!
Tosca själv var också väldans glad idag. Om det berodde på nåt röntgenresultat eller om det bara var hennes vanliga humör låter jag vara osagt *S*
Här kommer ett blötdjur!
En sotar-Nisse på taket. Bra. Allt som det ska vara.
Måste bara föreviga den här skylten med texten Sösjö. Där har en före detta kollega till mej sitt lilla paradis.
Vädret var underbart, varmt skönt och soligt. Vi pausade lite vid en porlande bäck.
Och så kom det då, äntligen! Toscas HD-resultat. A/A!!! Jag är så glad, så glad, så glad över detta. Så skönt att hon är fri på sina höfter.
Jag har haft tre valpar genom åren (förutom alla friska hundar, då), som alla fått sluta sina dagar vid 8 månaders ålder på grund av grav HD. Det började med min allra, allra första egna hund, en golden. Sen har det varit en schäfer och en briard.
När Tosca var 8 månader var jag så rädd att hon plötsligt skulle uppvisa hälta eller andra symptom på att ha ont någonstans, men till min stora förvåning överlevde hon. Nej, jag skojar inte. Jag var verkligen orolig där och då. Obehagliga erfarenheter sätter djupa spår i själen.
Nu har hon passerat sin 1-årsdag och en del tycker säkert att jag är galen som röntgar så snabbt inpå, men jag vill ha det överstökat, undangjort. Och nu är det det. Och resultatet till allas glädje!
Här kommer ett blötdjur!
En sotar-Nisse på taket. Bra. Allt som det ska vara.
JaaaaaaaA! Där satt den, du! Härligt, underbart och toppen och jag förstår din lättnad. Så har hon visat det igen, Tosca är bäst!
SvaraRaderaJa, där satt den. Så skönt!
SvaraRaderaÅååh - sååå skönt, grattis! När vi får höra bakgrunden till din oro förstår vi till fullo lättnaden! Glad och nöjd ser hon också ut - precis som vanligt. Den knähunden hat ett synnerligen gott humör - självförtroendet lyser om henne!
SvaraRaderaDet är en lättnad, verkligen. Jag har oroat mej mycket, mycket mer än vad jag låtit komma fram och det är tufft att bära så mycket rädsla. Men nu är den här biten över. Det finns mycket annat som kan gå fel, såklart, men just det här är okej. Skönt.
RaderaDen rara Knä-Kakan har ett helt underbart temperament och charmar de flesta hon möter *S*