Torsdag och vilken hund jag har!

Titta här, den lilla duktiga hunden går inte i geggan bredvid, utan väljer själv att gå på spången. Så det så. Åtminstone just här. Sen skuttade hon lite hit och dit, som det råkade passa damen *S*

 Vi var vid Gimån i Jämtland. Tja... det blir lite bilåkande ibland. Fint är det här!

Ibland tror jag nästan att det kan bli hund av den här tokan. Idag gick vi förbi Vallen igen, Essviksvallen alltså, och där pågick fotbollsträning. Grusplanen kryllade av småkillar med fotbollar, de sparkade, skrattade, pratade och skrek... inte bara intressant, enligt Tosca, utan m.e.g.a-intressant!

Då får jag en sån där konstig idé... att NU minsann, ska vi försöka oss på lite linförighetsövningar... störningsträning, det är ju bra, det! Smiley smile

Inte hade jag väl alltför högt ställda förväntningar, men tjosan! Hon var ju riktigt duktig, min lilla Kaka. Ett kort, kort pass med linförighet, några läggande och två inkallningar i kopplets längd (inte sjutton tordes jag släppa henne här... då hade hon ju kunnat springa bort till grabbarna och röjt järnet på riktigt! *S*), ja de där övningarna var vad vi gjorde.

Och Tosca! Ja, Tosca var hur taggad som helst och verkligen med på noterna. Ett öra mot fotbollsplanen, jodå, men hörde allt jag sa och var glad och tokig, bet mej lite i armen och så, men gjorde allt jag bad henne om.

Som sagt var... ibland tror jag att det kan bli hund av henne, den lilla Kakan! Så himla, himla rolig hon är att jobba med!!!!

Sen hittade hon en tom Festis-förpackning, som hon bar genom skogen och nästan, nästan hela vägen hem, trots att vi mötte en hund, passerade en lekplats med ett gungande barn och lite annat smått och gott. Jo, för hon skulle Bära. Så var det bara. *S* Man skulle kunna tro att hon är en retriever, fast utseendet säger något helt annat.

Jag tycker väldigt mycket om den här vovven! Kolossalt förtjust i henne, faktiskt *ler*