Sköna söndag

Dagen började med ett litet missöde. Jag hann bli lite orolig, till och med. Tosca var ute på toarunda, satte sej för att bajsa, men det kom inga "ploppar". Sen provade hon igen. Och sen gick hon ett par meter i taget och satte sej ner på rumpan, igen och igen och igen. Kära nån. Hon som hittade en hel sopsäck i skogen igårkväll, VAD hade hon hunnit sätta i sej som nu inte kom ut?! Jag är ju snabb att måla upp skräckscenarior, det är jag.

Det som egentligen hände var att bajset fastnat i pälsen under svansen och det var det som var så obehagligt att hon måste sätta sej om och om igen. Stackar'n. Det fick bli en dusch. Det var ändå dags för det så jag är lite glad att jag inte hade stökat undan det igår, för då hade det fått bli en repris idag.

Här på bilden är hon nyduschad och blöt.

 Den gamla, lilla fönen blev ju lite överansträngd för ett tag sedan. Här är den nya. Röd och grann.

Och här är vackra hunden. Den är också grann! Och på tal om att vara grann... så upprepade mamma och bror bedrifterna från igår, fortfarande i Norge. BIR och BIM och cert till brorsan! Grattis igen, Therese och Anna!

Här och var i Sverige har det varit riktigt trist aprilväder idag, snöblask och hagel och allt möjligt. Men här hos oss har det varit fantastiskt fint med en väldig massa solsken. Inte särskilt varmt men åtminstone blå himmel. Jag valde att ta en promenad längs Strandleden utmed Ljungan. Helt annorlunda jämfört med våra vanliga skogsmulleprommisar. Inte bara för att det var Koppel På, utan för att vi träffade på en hel massa människor som var ute och söndagsflanerade. Det kom även joggare och cyklister, tanter med rullator och folk med barnvagn. Alla intressanta dofter utmed vägen var också spännande, liksom fåglarna som simmade på vattnet. På slutet gick vi över en bro och genom en gångtunnel också... vad allt ska man inte hinna med innan man fyller 1 år?!

Vi gick från Kvissle till Bommen, en sträcka på ca 4 kilometer. Riktigt trevligt som omväxling.

 Hemma blommar påskliljorna inte. Men snart.

Den här bilden får illustrera kvällens övningar, för kameran jag hade tagit med mej hade inget minneskort i sej. Och själva kameraminnet var fullt. Toscas spårsele, som för övrigt är för liten, för kort i bröstan. Hon får nog ha en ny ganska snart. Nån som vet var man köper de där fina med hundens namn broderat på...? Klart att hon måste ha en fiiiiiin, eller hur?!

Hur som helst. Ett spår på 350 meter lades ut, sen gick vi på rastningsprommis i skogen en bit därifrån. Tosca var lös och ledig och bemödade sej faktiskt att komma de gånger jag ropade på henne. Så bra!

Iväg på spåret. Hon är ju så lugn, nästan sävlig, men jobbar sej igenom. För första gången hade jag lagt en pinne som första apport. Hon hade den i näsan, men plockade inte upp den. Om jag hade peppat henne lite där hade hon troligen tagit den, men jag var lite velig och lät henne fortsätta ändå. Det var kanske dumt. Sen traskade hon vidare över alla stenar och mossig mark och blåbärsris och... ja, ända fram till slutet, som i vanlig ordning var en arbetshandske. Och den plockade hon såklart upp, för såna är så gooooda! *S*

Efter väl förrättat värv tog vi oss en stund på lydnadsplan också och jag är sååååå nöjd! Hon är en rolig liten prick att jobba med, pigg, glad och busig. Sådär som jag gillar att ha det på plan!