Igår och idag

Eftersom jag kände mej såhär igår *ler*..

 ... så glömde jag lägga ut den här bilden på vitsipporna, som jag såg i Bosvedjan på kvällen! Vår!

Idag hittade Tosca en pinne, typ vedträ, i skogen. Den skulle naturligtvis bäras med en bit.

Ända tills hon hittade det här plastiga bandet, som jag tror är från nån skogsavverkning eller nåt. Mjukt och tuggvänligt material, tycker Tosca och vi leker kamplek en liten stund.

Sen körde vi ett kort lydnadspass på plan medan spåret låg till sej i skogen. Vi hade publik i form av två personer på altanen vid klubbstugan. Tosca hade fått hälsa på dem innan vi började och naturligtvis tyckte hon att de var supertrevliga (vilket de också var *S*). Jag hade lite dubier kring hur hon skulle bete sej nere på plan... om hon skulle rymma dit så fort jag kopplade loss... till exempel. Men det gjorde hon inte. Hon stannade kvar hos mej och gjorde det jag bad henne om, om än en aning okoncentrerat och flamsigt. Så skulle vi förflytta oss mot hindret (och i riktning mot stugan) och då orkade hon inte längre utan for iväg - bye, bye matte!

Människorna var dock avvisande och det blev inte så värst roligt att springa dit, men desto bättre att komma tillbaka till mej, så det blev en nyttig liten övning av det också.

Jag är nöjd med min Kaka idag också!

Så selade jag på lilla fröken och hon gav sej iväg ut på jobb... lite, lite strul i början men jag avvaktade bara och hon löste det på egen hand. Glad när hon hittade sina "apporter" i form av handskar. Alldeles duktig vovve!

Kommentarer

  1. Åh, vad härligt med vettiiga människor,runtom! Nu fick hon nytt att lära, den goda Tosca!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon har en hel del kvar innan hon är fullärd (som om man någonsin kan bli det, varken hund eller människa), men hon är ju inte dum på något sätt.

      Radera
  2. Förvåningen är äkta - det framgår tydligt! ;-)

    Snart förtjänar hon ett Excellent även på "klubben"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var den, och det är den! Förvåningen, helt äkta.

      Och excellent är hon ju i allt, den lilla Kakan. Utom när det gäller inkallning. Men faktum är, att ibland (jag säger ibland) och om jag är mycket, mycket skärpt så går det lite bättre att hålla kontakten i skogen också. Igår kväll gick hon lös förbi ett ställe där jag (och HON, framförallt!!!) vet att det finns en slaktplats längre in till vänster... och hon följde med mej förbi utan att springa dit och äta. Hurra, hurra! Allt går faktiskt framåt ibland, om än med myrsteg emellanåt.

      Radera

Skicka en kommentar