Bus och HD-röntgen

Dagen började bra. Vi åkte ner till Klampen för en runda innan vi skulle iväg på dagens äventyr hos veterinären. Där råkade vi på goldenflickan Sigrid och bästa hundvakten Erik.

 Det blev lite bus och röj för de gyllene damerna. Tosca flyger fram i vanlig, skön stil, förstås.

Ganska kallt var det idag, som synes på hundarnas andedräkt.

Erik är 70 år fyllda, men spänstig som få. Här har han klättrat upp på ett bord(!) och hundarna vill inte vara sämre... *S*

 Nu springer vi lite till!

Utanför veterinären träffar vi på den här lilla varelsen, som förlorat en stor del av sitt blod och ska in på en akuttid för att få dropp. Jag hoppas verkligen att det går bra för det lilla pyret!

Tosca var, i vanlig ordning, ett Under av Uppförande och Charm (hur i hela friden gick det till när hon blev sån här?!!). Lade sej lugnt ner i väntrummet, trots annan hund där, pussade lite på förbipasserande, blev uppmärksammad av en kattmänniska(!!) som tyckte att Tosca var en såååå vacker hund! Och så vidare... stod snällt på bordet, lät sej undersökas, lugn, snäll och vänlig mot alla. Vilken hund jag har!

Snacka om att kunna koppla av!

Lilla hjärtat... först ville hon inte riktigt somna, så hon fick en liten skvätt extra med lugnande, sen sov hon så gott. Det togs några bilder och enligt röntgen-tjejen så var det "ingen som kunde se något konstigt". Så då håller jag tummarna och hoppas på att SKK-avläsaren inte heller kan se något sånt. Konstigt, alltså.

Med mina amatör-ögon så det okej ut, men man vet ju aldrig med vinklar och allt vad det är som ska vara korrekt för att resultatet ska klassas som ett A eller ett B.

Nu tar vi det piano resten av dagen. Lugnt och fridfullt efter denna nervpärs för min del och sedering för Toscas.