Aprilväder, lägdspår, haiku och annat

 Dagen börjar med aprilväder av känd sort... regn, snö och blåst...

Tosca försökte fånga alla snöflingorna på en och samma gång. Det gick "sådär"... *S*

 Sen blev det bara värre och värre... här är vi på väg... usch å fy. Och jo, vi har såklart sommardäck.

 Ett litet stopp vid Gimån. Kallt och blött här också, men det snöar åtminstone inte.

På väg hem från Jämtland stannar vi till på brukshundklubben i Matfors. Där har Tosca aldrig varit förut. På plan är det folk och hundar som tränar lydnad, full rulle, glada tillrop och roligheter. Finfin störning för vår del. Vi stannar uppe vid stugan och kör lite små enkla linförighetsövningar, läggande och liggande (nån minut, bara), inkallningar i kopplets längd.

Med störningarna runtomkring (det går en väg alldeles intill också, med en hel del trafik på) så blev det ett riktigt bra litet lydnadspass med en taggad liten briard, som morrade och var med på allt jag bad henne om. Ingen precision nånstans, såklart, men glad hund och det är jag så nöjd med.

Åkte en liten bit hemåt och vid Tuna kyrka fanns en fin lägda (typ åker då, fast på norrländska, och givetvis inte sådd eller så), där jag trampade iväg ett kort spår. Toscas första på öppen mark. Det blåste som bara den och det pirrade lite i magen på mej. Hur skulle hon lösa det här, månntro?

Medan spåret låg till sej gick vi runt campingen, spanade på fåglar och konstaterade att detta är en "Bro-vecka", tydligen. Flera broar igår och en idag iallafall.

Tosca blev studsig och glad när jag tog fram selen. Hon var helt klar över vad som förväntades av henne och stoppade ner näsan, hittade spåret och gav sej iväg ut... Jag hade bara lagt ett alldeles rakt spår på kanske hundra meter och med en go handske som slut. Handsken klev hon över, men jag stod stilla och lät henne hitta den... lycka!

Och jag blir återigen imponerad av den lilla guldiga hunden, som är så begåvad! Och nä, hon är inte till salu idag heller. Det var en kort stund en gång och eftersom inga spekulanter dök upp just då, så är chansen att förvärva denna Guldklimp över och förbi. Tillfället återkommer aldrig.

I dagens ST (Sundsvall tidning) fanns en artikel att läsa om en tjej blivit förlamad efter att ett blodkärl i nacken brustit. Det handlade om hennes väg tillbaka och hennes liv idag. Hon skriver. Och har hundar. Haikudikter om vardagen med hundarna är ett av hennes gebit.

Dessa två fastnade jag speciellt för:

"Sol eller snöslask
Varje dag är hundväder
Skönt att komma ut"

"Rasta. Plocka skit.
Klippa klor, torka tassar.
Lycka året runt."

Vilka sköna texter! Författaren heter Åsa Tova Bergh.