Mitt lilla fejs och jag... har varit på SPA!

Härförleden hade jag turen(?) att vinna i en tävling på Facebook (av alla ställen). Priset var en ansiktsbehandling med ingående frans- och brynfärgning. Varför, kan man verkligen undra, deltog jag överhuvudtaget i den tävlingen?! *S* Jag har aldrig i hela mitt liv färgat några fransar eller ögonbryn och inte heller låtit göra någon ansiktsbehandling. 

Nåja. Jag vann alltså och det är ju alltid roligt att vinna och en vinst som är värd 890 spänn(!) kan väl inte vara dålig, eller?? Vickan försäkrade mej om att det skulle bli så skönt att jag skulle somna under behandlingen... hon lurades. Hon lurades å det grövsta, kan jag meddela. Det gjorde ju ONT. Och inte lite ont, utan rent av för jäkligt ont, åtminstone 80% av tiden. Det var laser, som gjorde ont, människan klämde pormaskar(??? eller vad det nu var hon gjorde) så jag trodde näsan skulle gå sönder på riktigt och det där med att dra ur hårstrån ur ögonbrynen ska vi bara inte tala om. Aj. Det gjorde dessutom ont när den där färgen rann in i ögonen också. Svid, svid.

Om vi säger såhär: Jag tänker inte göra om det. 

När jag gick därifrån såg jag ut som en kräfta i ansiktsfärgen och hela fejjan kändes som köttfärs. Nope, inte min grej.

Och angående bilden ovan, så ser det ju ut som om man skulle kunna få fika eller nåt, men ingen sa att man fick ta och ingen serverade mej heller något, så glöm det.

Tänker på den där låten av Robban Broberg.. Vi ska faktiskt ut idag, mitt lilla fejs och jag, trallala. Detta är alltså mina "nya" ögonbryn. Icke värt besväret och pengarna (om jag nu hade betalat, men det gjorde jag ju inte eftersom det var en vinst).

När jag kom hem hade posten levererat ett par nya raggsockar från min mamma, som ersättning för de där som Tosca käkade upp sist jag jobbade. Det var väl snällt?! Tusen tack, mamma.

Nämnda hund behövde en promenad så vi gick ner till Klampen, där det ju är barmark på sina ställen. Ingen kamera hade jag med mej, utan mobilen fick tjänstgöra...

... och den är väldigt mycket långsammare än en kamera. Här har Tosca just sprungit förbi! *S*

Jag fick be henne sätta sej en stund, för att hon alls skulle fastna på nån bild.

Annars blev det mest såhär hela tiden. (Toscasvansen syns längst ner till höger).

För första gången efter vintern gav vi oss ut på klipporna och som synes så gick det ganska så bra. Ingen ishalka alls.

Men sen fick det vara nog med fotograferandet, det var inte så kul med mobilen.