Lurven Tosca.
Hemma stod en deg på jäsning. Den blev till gott lunchbröd med både vallmo- och sesamfrön på toppen.
Vilken skön förmiddag!
Inspirerad av Hillevi, som reagerat på den välansade dvärgschnauzern i Fröken Frimans krig, tog jag och gjorde en liten sökning på briarder...
Vad säger man? Skillnaden är påtaglig, minst sagt. Men under pälsen så ser ju en briard ut sådär, som på den övre bilden. I rasstandarden står det att pälsen ska vara lång (ej under 7 cm). SJU centimeter(!). Det är inte speciellt långt, faktiskt... men jag skulle inte tro att en briard med sju centimeter lång päls ens skulle anmälas till en utställning nuförtiden.
Ska jag sen ge mej in på vad jag tycker om hundutställningar? Mjaa... jag vet inte. Det kan vara mycket trevligt med god stämning och trivsamt umgänge med likasinnade. Men bara så länge man tar det för vad det är; ett godtyckligt lotteri, en slags bedömningssport där domarens fria val och tolkning av nämnda rasstandard gäller.
Att det samtidigt är en slags avelsutvärdering på seriös basis och väldigt viktigt (blodigt allvar!) för en del gör det måhända lite mer komplicerat.
För min egen del är det ett roligt tidsfördriv, helt utan några ambitioner att ha den vackraste hunden, vinna flest priser eller slåss om poäng på den ena eller andra listan. Jag hade överhuvudtaget inte alls tänkt ställa ut Tosca, men det är ju också en utomordentligt bra miljöträning där man trängs med folk och hundar på begränsad yta och måste uppföra sej schysst, hanteras av okända osv. Det där kan man säkert ordna ändå, egentligen, men som sagt var, det kan vara trevligt också.
Nog om detta. Troligast blir vår karriär i utställningsringarna tämligen kort, men den som lever får se!
På något konstigt sätt blåste det in mot land och isflaken skramlade mot strandkanten. Tosca tyckte att det var lite mysko, vilket syns på hennes kroppshållning på bilden här.
Visst är det intressant, hundrasen i tid. Nu tycker jag nog ändå att briarden är sig ganska lik, även om "ansiktshåret" inte var så långt. En del raser är det däremt ren skandal med, som chow chow som jag växte upp med. Då: en spets med vackert, öppet ansikte. Nu en förfärlig historia som knappt kan se eller andas...
SvaraRaderaSer man utställning som en nyttig hundaktivitet, så är det finemang!
Briarden är sej väldigt lik, tycker jag, om man bortser från ALLT hår, som den numera har. En enorm päls, som inte egentligen är till någon nytta alls...
RaderaMånga, många raser är ju totalt förändrade till det sämre. Titta bara på en sån ras som schäfer... kära nån.
Utställning kan möjligen även vara trevligt för de tvåbenta, som träffar andra hundintresserade individer och kan träna sin sociala kompetens ;)
Ja, fantastisk iskonst! Nog är det härligt med ljuset. Och fågelsången. Och... ! Våren kommer!
SvaraRaderaDen gör det. Med små, små myrsteg... *S*
RaderaHej Cornelia!
SvaraRaderaVilka härliga bilder på Tosca och Vida. De ser så glada och busiga ut där i snön:)) Och alla isformationerna är verkligen jätte vackra. Toscas pappa ser så fin ut. Jag är inte direkt intresserad av utställningar av djur. Men det är säkert intressant för de som gillar det. Men som du skriver om olika raser så är det fruktansvärt när de tillåter olika saker. Jag tycker definitivt att det skulle vara tvärtom att alla raser blir bättre och bättre. Brödet såg verkligen mumsigt ut:) Du är expert på bröd:))
Igår var vi på Ortopeden med Ted, knät är ju inte bra, så nu ska de göra en operation så fort som möjligt. Så nu får vi vänta och se när det blir och givetvis hoppas jag att de kan fixa hans knä. Det är så typiskt just nu när han ska flytta, men vi tar en dag i taget.
Ha nu en härlig dag och må så gott:)
Kramizar Marie
Tråkigt med Teds knä. Tur att ni och säkert flera kan hjälpa honom med flytten! Håller tummarna för att operationen går bra!
RaderaKram på dej!