Efter jobbet

Idag fick den här vägen sitt namn, den kallas numera för Skelettvägen. Trots att det var flera månader sedan vi gick här senast, så minns Tosca exakt var hon har alla skelettdelar nånstans. Och det är inte bara den här älgskånken (som fick grävas upp under ett par decimeter snö, men hon har ju näsa, förstås...), utan ett flertal ställen där hon har benrester som hon bara måååååste kolla in. Suck, men det är ju sån hon är.

I övrigt blev dagens promenad en uppvisning i hur fort en briard kan springa och hur många extra kilometrar som nämnda briard kan avverka medan mattemänniskan bara går rakt fram längs en skogsväg...

Det lagras en hel del överskottsenergi i hundkroppen medan matten är ett helt dygn på jobbet...

 Ingen skärpa, men söt ändå!

 Lattjo stil!

Här går det i lite lugnare tempo. På spaning efter någon god doft. Och längst bort här ser man en skymt av öppet hav också!

Och slutligen kan jag med glädje konstatera att det är BRA att fotografering numera försiggår i digitalt format. Man kan radera alla tusentals bilder som man har, av det här slaget... tänk hur det var en gång i tiden... när man hade x antal bilder till förfogande på en rulle, måste framkalla för dyra pengar och sen konstatera att det var inte många bilder som var något att ha alls. Tiderna förändras!