Det var en gång en raggsocka...

Oskyldig som ett barn... men med en viss förkärlek till garn...

Det var en gång en raggsocka... 

eller faktiskt två. 
En julklapp från min mamma 

och de var så sköna så.

Jobbar gör jag ju ibland
och Tosca-kakan tas om hand
av hussen, som ej ser och hör
precis allting som busen gör...

Av sockan återstår nu mest
en fot och lite garn som rest.
Nåt skaft det finns det inte kvar
en halv socka är allt jag har!

Turligt nog mår vovven bra
garn i magen kan man ha

det kommer ut... hurra hurra!

Ja, som ni ser så mår Tosca utmärkt. Sockan tuggade hon i sej förra veckan när jag var på sista jobbdygnet av tre och hon började bli mer än lovligt uttråkad, tydligen. Jag har varit ganska så rädd och hållit järnkoll på henne. Man har ju hört om hundar som ätit strumpor, nylon-dito med mera i textilväg, och som det inte gått bra för alls. Men Tosca är tydligen utrustad med en mage av plåt (alternativt rostfritt stål eller nåt) och allt verkar ha gått bra.

 Dagens pinne och så det perfekta lilla gullet med öronen. Har man nånsin sett så rara öron?! *S*

 Skräp på skärmen, men ändå ser man ju hur hon trixat med denna pinne...

 ,,, som inte verkar helt samarbetsvillig. Men det är ju inte heller Tosca alla gånger, så de passar väl bra ihop, pinnen och hon?!

 Och så avslutar jag med dagens "flying picture" då.