Helt och hållet stollig, lycklig och underbar!
Men icke desto mindre har hon en väldig klåda och lite röda slemhinnor i ögonen, lite ögongegg och så... så jag bestämmer mej för att ringa veterinären. Där var de som veterinärer brukar vara... vänligt intresserade och "du måste komma in så vi får titta lite". Så då fick det bli ett veterinärbesök, då då. För att göra en lång (vi fick en "akuttid" vilket betyder att man får komma och vänta tills någon veterinär får en liten lucka, dvs hur länge som helst) historia kort så uppförde sej Tosca helt exemplariskt. Total kontrast till morgonens galenskaper i skogen. Hon charmade en veterinär och en lab ass, vilket var det två personer vi träffade. Hon var tålmodig, hanterbar, perfekt och dessutom gooooo och trevlig. Fantastisk. Helt fantastisk. Ögonundersökning med tårvätskemätning (en sticka in i ögat och så höll veterinären ihop ögonlocken i en hel minut... Tosca stod bara stilla på bordet och blundade snällt med ett öga i taget) osv osv osv.
Jag är mäkta stolt över Guldklimpen.
Ögondroppar, ögonsalva, cortison mot klådan och så rävskabbsmedel... även om inga skabbdjur kunde ses. Provar med detta och hoppas på det bästa. Hon kan inte ha sån här klåda. Det är synd om henne.
Vi hämtar Alfred på dagis och åker till en hamburgerrestaurang. Han tycker att de har så fint ljus-pynt att han vill att jag tar en bild. Jag vill också vara med, säger han och ställer sej i pose *S*.
Man kan bygga lego medan man väntar på maten. Trevligt!
Så kommer maten...
... men Alfred är lite missnöjd. Tre ynka kycklingbitar? Även om det är en barn-box så är det lite snålt tilltaget.
Men det smakar bra iallafall och de små lastbilarna är ju kul också.
Efter maten blir det hundpromenad i Granloholm och så åker vi och handlar lite frukt o fil till vår frukost imorgon. Alfred vill också köpa frukt och fil, för han vill ha fruktsallad till kvällsfika idag, säger han. Man skär bara frukter, så blir det fruktsallad, förklarar han för mej som kanske inte vet?
Emma klipper håret på mej, så nu är jag snygg (ja, så snygg jag nu kan bli, alltså) igen. Tackar, tackar!
Uff,Tosca nå må øynene din bli fine til jul. Håper kløen blir borte.
SvaraRaderaGod bedring til gull-hunden.Klem.
Men riktig flink du var hos dyrlegen, ikke et snev av redsel?
Mille har begynt å halte igjen, tros smertestillende/betennelsesdempende medisiner. Har sett det denne uken. Blir nok å ringe dyrlegen i morgen.
Kanskje hun er for aktiv og skulle vært mer i ro? Går tre små turer med henne pr.dag. 10-15 minutter. Hun ruller på gresset, er glad, vil leke og tar trappen med et byks, men til tider også bare å gå trappen litt tungt.
Vanskelig å vite om det kun er stivhet, som egentlig ikke behøver å være smertefullt eller om hun har smerter? Har du noen erfaring med forkalkninger?
Beklager her ble det mye om oss...
Du ska inte beklaga, Trude! Jag vill gärna höra mycket om er och oroar mej också för Mille. Jag har inte stor erfarenhet av förkalkningar, men hade en schäferhane en gång i tiden som hade "pålagringar" på båda armbågarna. Han hade inga bekymmer alls utan levde ett ganska långt och lyckligt liv. Blev drygt 10 år gammal och fick sluta sina dagar av helt andra orsaker.
RaderaDet är, som du säger, så svårt att veta om de har ont, hur mycket ont de har och hur man kan hjälpa... jag hoppas så att du tillsammans med veterinären finner en bra väg att gå!
Tosca var inte det minsta rädd, hon tyckte det var trevligt att möta nya människor och fann sej i all hantering och behandling utan att protestera det allra minsta. Utom att det var lite obehagligt att lägga sej på sidan på bordet... man kunde ju nästan ramla ner? Men med lite stöd och hjälp från min sida fixade hon det också. Fina, fina vovven!
Nämen, stackars Tosca. Hoppas att medicinerna hjälper och att hon sen slipper vidare problem. Unghunds-Embla var kliig av sig, fick Ivomec några omgångar, sen "växte det bort".
SvaraRaderaSå roligt att hon skötte sig så exemplariskt!
Det där var det bästa jag hört på länge. Att Embla var kliig och att det sen försvann, för naturligtvis har jag inom mej målat upp en bild av en "klåd-hund" som har enorma problem i hela sitt liv. Ja, du vet ju hur jag funkar för att du är lite sån, du med. Panik, liksom.
RaderaHon var absolut toppen. "Bästa patienten på hela da'n", sa veterinären och lab-assen var lika charmad hon... och själv var jag stolt som en tupp över mitt lilla mirakel, förstås.
Flinke Tosca. Helt stødig og fin.
SvaraRaderaDeilig når dem er slik. Mille er livredd dyreklinikken, hun har jo vært igjennom litt. Men er helt rolig og lett å håndtere når vi kommer inn på undersøkelsesrommet, bare hun slipper bordet. ler!
Synes det er så rart hun skal reagere slik på forkalkningen når det er en mild grad.Fikk besøk av mitt største tante-barn nå i kveld, en gutt hun er veldig glad i.Selvfølgelig ble det mye glede, bevegelse osv. Men jeg holdt henne igjen, slik at hun ikke skulle bykse ned trappen når han kom. Hun ble dårligere, altså haltet mer etter det. Men tenker som så at da er det ikke mye hun tåler. Vet ikke om dyrlegen kan gjøre noe mer, men tar en telefon i morgen. Kanskje hun må være enda mer i ro...Ikke akkurat veldig hundeliv eller noe bedre når jeg i tillegg skal ha henne ned et par kilo.
Det är så synd om Mille, som fått gå igenom så mycket hos veterinärerna. Och hon är ju inte så stabil från början heller, så hon har det lite tufft...
RaderaDu får gärna berätta hur det går i samtalet med veterinären idag, Trude!