Lilla Hjärtat

På förmiddagen var vi som vanligt ute i skogen. På vägen där vi gick höll jag plötsligt på att trampa på denna sten, formad som ett perfekt hjärta.

Alldeles intill stod hon - Mitt Lilla Hjärta. Givetvis med något i munnen. Vackraste ögonen har hon ju!

Ögonen här är bländade av kamerablixten.

Idag hade vi lite "diskussioner" i skogen. Plötsligt var det något som inte passade damen att samarbeta kring och vi blev lite ovänner. Eller... vi hade inte samma åsikt om saker och ting. Men det redde upp sej så småningom. Och jag som skrev häromdagen, att nåt tonårstrots har jag inte sett röken av, kanhända att det här var början på den perioden?

Plockar med allt hon hittar. Grankotte kan man både slänga omkring, hämta upp igen och bära med sej. Lattjolajban!

Kommentarer

  1. Nog är hon ditt hjärta, alltid, trots diskussioner ibland.
    Fint stenhjärts på det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut att hon är mitt Hjärta.
      Och på eftermiddagen nu har vi varit ute och lekt lite lydnad i trädgården, utan att diskutera en endaste liten gång. Tvärtom. Hon var lysande duktig!

      Stenhjärtat ligger där det ligger, ordentligt fast i grus-skogsvägen. Jag kommer att titta på det varje gång jag går förbi.

      Radera
  2. Åh, i dag har du bare tatt knall fine bilder Cornelia, alle fire.

    Så godt å høre at dere heller ikke alltid er enige, for det er nemlig ikke alltid Mille og jeg heller. Fnis! ( Ps: Enda hun er ikke i tenårene. LER!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, Trude!

      Nej, det är såklart inte helt friktionsfritt hela tiden, men idag var vi liksom inte ens på samma bana... men jag tror att vi enades till slut. Eller nåt. Med en briard vet man aldrig riktigt, den har gott minne och glömmer inte något som den uppfattat som en oförrätt...

      Radera
  3. De har vær sine greier, alle hunder.Noe er jo rettet litt mot rasen som du skriver. For min del går uenighetene stort sett på snoking/letingen etter MAT på turene våre. Det er nok også en Retriever syndrom ...ler!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fint, tycker jag, om hunden faktiskt HAR en egen vilja och tänker lite själv. Fast ibland måste de ju "rätta in sej i ledet" och faktiskt göra som man säger... annars funkar det inte.

      Och visst är det rasbundet på många sätt, de har ju så olika temperament och sätt att vara. Just därför vill jag ha en briard, för att jag tycker om deras spexiga sätt, deras energi och ja... hela alltihop! *S*

      Radera

Skicka en kommentar