Jag är definitivt senil. Eller nåt.

Dags att åka tillbaka till Mellansjö för att fira nyår i lugn och ro, helt utan smällare och raketer. Känns som en mycket bra första nyårsafton för Toscas del, tycker jag. Hon har inte hittills visat några som helst tecken på ljudkänslighet och hemma på Tistelvägen brukar det inte heller vara något fyrverkeri att tala om. Men jag vill verkligen inte ta några risker och jag vill absolut inte utsätta henne för något som kan ge bestående men. Alltså - Mellansjö! Och det är ingen uppoffring, jag är mer än gärna just här jämt och ständigt.

Jag tänkte mej att sy några vantar. Klipper till tygbitarna och packar med symaskin, sax, tråd, resårband och allt annat som behövs. Utom knappnålar, för dem glömmer jag helt enkelt. Typiskt. Väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att sy i stretchig fleece och teddy utan att nåla ihop bitarna först. Suck. Så trött jag blir på mej själv.

Lösningen på problemet ligger sisådär 1½ mil bort. Affären i Ramsjö. Jag ringer dit och jodå, de har en ask med nålar. Och öppet. Så vi bestämmer oss för att åka dit. Medan jag funderar vidare litegrann kommer jag på något mer jag (vi??) glömt hemma. Nämligen en hel papperskasse med en hel del ätbart i... som frukt, riskakor, kex till ostarna jag faktiskt HAR tagit med... samt pannlampan med laddare. Nämen suck igen, då. Ännu tröttare blir jag nu på mej själv.

Men som sagt var. Det finns en affär och den är öppen. Bara att sätta sej i bilen en gång till och dra iväg och fixa till allt som inte fungerar i hjärnkontoret på hemmaplan.

Väl där, i affären, så säger personalen som jag frågar efter nålarna att "jamen, den har jag här i kassan åt dej. Du får den!"
Eeeeh, va?? Jomen, den där asken låg bara där och det är säkert taget några nålar ur den också, så den får jag som present. Jisses. Här snackar vi landsbygdsbutik med söööööörviss!!!! Tur att jag var tvungen att handla lite också, annars hade det känts för dumt (att bara åka dit och hämta en ask med knappnålar, alltså).

Jag tackar så väldigt mycket och nu är allt som det ska igen. Utom pannlampan, men jag har en liten rackare i reserv här, så det löser sej med det också.

Usel bild, men den visar iallafall var vi är nånstans. Mellansjö var det, ifall nån nu har missat det. Bara ett par minusgrader idag och lite mulet. Tror kanske att det har kommit några snöflingor sen sist, för allt är täckt av ett strävt lager med vitt. Skönt, det har varit väldigt isigt och halt.

Tosca har en gammal tvåbent gris. Vi kallar den för just det, "Grisen", och hon kan sortera ut just den ur en hel hög med andra leksaker. Duktig tjej!

När jag sitter och syr den här vantarna så kan jag inte låta bli att tänka på Grisen. De påminner ganska starkt om den... behöver bara smutsas ner litegrann. Eller så kan man välja att se dem som söta prinsessbakelser. De påminner lite om sådana också.

Eller... är det bara jag som har livlig fantasi??? *S*

Vi umgås en stund på golvet. Borstar och kammar och myser. Och plingar lite på plingan och "pangar" lite också. Jodå, hon vet vad hon ska göra, men måste fundera en låååång stund innan hon lägger sej ner på sidan och är "pangad" *S*

Sötaste finaste go-fian Tosca. Här ligger hon och gosar sej lite på mitt ben.

Nu blir det alltså nyårsfirande här i Mellansjö innan vi åker hem igen för att beskåda Vidas utställningsdebut på söndag. Det ska bli kul!

Kommentarer

  1. Jo, DET var sörvisss det! Du är så duktig med vantarna, så det gör inte så mycket att du är senil! :D

    Skönt att vara i Mellansjö, skotträdd hund eller inte. Inte, tror jag med Tosca. Ankan är inte rädd heller men stackars, stackars Embla.

    Så duktig vovve som "dör" om än i slow motion när hon pangas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller, men varför chansa? Jag har haft skotträdd hund, jag också, och det är inte kul. Stackars är bara förnamnet.

      Hon måste ju fundera lite på vad det nu var egentligen... som jag ville, när jag sa pang! *S* Man riktigt ser hur hon tänker! *S*

      Radera
    2. Høres ut som et meget normal hjerne Cornelia...smil!Takk at det finnes flere enn meg som glemmer.herlig med slike butikker, de finnes det ikke mange igjen av.

      Kos dere i morgen i stillheten. Vi er på hytta, litt smell er det her, men hittil har ikke Mille reagert noe på raketter. Håper dette fortsetter.

      Radera

Skicka en kommentar