Ditt och datt en vanlig tisdag

Dags att baka pepparkakor? Njaaeee... jag tog faktiskt fram den här för att höra med Emil om han ville låna den om han ska baka hundkex. Men han hade redan skaffat sej en liknande, så han tackade nej. Då får det kanske bli pepparkakor ändå, då. Vi får se.

En väg som vi inte gått från det här hållet tidigare. Jag har mina aningar om vart den kommer att ta vägen, vägen.

Just det. Hit har vi gått från andra hållet, men vänt för att vi inte visste hur långt det var kvar ut till vägen. Cirka 100 meter var det *S*

 Kassa bilder blir det i det dåliga ljuset.

 Och blixt hjälper inte mycket.

 Här är vägen till Ingenstans från andra hållet.

Härifrån är vägen isig och nästintill livsfarlig att beträda.

Måste shoppa lite idag. Köper en liten present till Tosca också. Det tycker jag att hon är värd, bara för att hon är hon!

Det tycker Tosca också. Jättekul tuggleksak.

Hon tuggar och tuggar och efter sisådär 10 minuter tycker jag att jag kanske ska ta och titta efter. Bra idé eftersom hon har smulat hela bollen och har munnen full med små, små bitar grått "gummi". Alltså... även om den här leksaken var av det billigare slaget så hade jag inte förväntat mej att den skulle vara farlig iallafall. Det blir till att åka tillbaka och reklamera skräpet! Så det så.

Annars vill jag bara skriva att det är otroligt kul att träna hund. Apropå ingenting. Alltså, de där små, små grejorna som man bara gör i förbifarten, eller som ett liten lekstund inomhus. Idag har vi tränat lite inne (sitt, ligg, stå - att byta position utan att flytta sej, plinga på plingan, pang - funkar fortfarande inte alls *S*, träapporten à la lydnadsklass 1 fast dubbla tiden för säkerhets skull) och så lite ute också. Jag menar, när hunden ändå är i trädgården och man ska ut med komposthinken... då kan man ju lägga hunden plats och lämna henne där när man går genom grinden och ut till komposten (man måste ju ha den på andra sidan stängslet, annars äter hunden upp allt man lägger där). Hunden ifråga ligger snällt kvar medan man krånglar sej tillbaka, stänger efter sej och går fram till hunden och sätter upp henne igen!

Alla dessa små tillfällen, som skapar aktivitet och kontakt - vad jag älskar dem! Tillfällena, alltså. OCH HUNDEN!

Kommentarer

  1. Vilken portal ni gick igenom där på andra bilden!
    Reklamera leksaken? Det hade jag nog inte kommit på, trodde att det var normalt att de där bollrepen ser ut sådär efter några minuter! Nåja, här var det länge sen, då var både Embla och Ankan unga. Numera bits det inte sönder någonting *suckar nostalgiskt*.

    Härligt att läsa om din glädje över Undret på Tistelvägen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var så billig att det egentligen inte är ekonomiskt försvarbart att åka tillbaka med den ens, men det är inte det att den gick sönder, det är att den gick sönder i så små, små bitar som gör mej upprörd. Hon hade ju kunnat svälja dem och bli sjuuuuuuuk!!!!! DET gör mej upprörd!

      Radera
    2. Du har förstås helt rätt, inte minst kan hon sätta en sån där liten bit i luftstrupen i sin iver. Hua, hemska tanke!

      Radera
    3. Ja, precis. Det också! Ännu värre!

      Radera

Skicka en kommentar