Ja, jag veeeet... jag är en hönsmatte. Hunden hostar lite och jag tror att hon håller på att dö, allra minst. Men det är sån jag är. Hur som helst, så händer inget mer, vi går ut och kissar lite och allt är frid och fröjd. Sover till klockan 8, nästan (händer aldrig hemma, men i Mellansjö blir man "Mellansjö-slö"!).
Sen vräker Tosca i sej frukost och kraxar inget mer. Så förmodligen är det ju inget som har fastnat i halsen på henne. Puh.
Här ligger jag och tuggar lite medans du, matte, går in och packar ihop så vi kan åka hem.
På hemvägen åker vi till Kovland och ställer ifrån oss släpvagnen. Har vi tur fyller Anders den med ny ved igen.
Vackert är det.
Jag bestämmer mej för att ta en promenad med Tosca innan vi åker hem. Det var dagens dummaste beslut, visar det sej...
... för här har man spridit ut dynga och håller på att plöja ner den.
Det innebär att hela vägen runt det här stycket jord är helt "pepprad" med små, och större, klumpar med skit, rent ut sagt. Och det, i sin tur, innebär att promenaden blir en enda lång diskussion med Tosca om huruvida hon ska äta dessa skitklumpar eller inte... Suck. Vägen är dessutom lerig och sönderkörd av traktorer och tassarna, som vi badade bara häromdagen, får sej en ny omgång i duschen när vi kommer hem.
Æsj, det er så ekkelt når dem brekker seg og ingen ting kommer opp. Litt frykt for at ting skal sette seg fast i halsen eller en pinne som har kilt seg fast tvers over inni munnen, opplevd det flere ganger med Mille, det er så ekkelt.
SvaraRaderaHer blir det å ringe dyrlegen i morgen. Mille har jo haltet lenge som jeg skrev om i bloggen hennes. Hun har kun haltet noen skritt når hun har ligget for så å reiser seg opp. Men i dag hadde hun haltet på turen og synes haltingen ellers har blitt mer av. Var i kontakt med dyrlegen tidligere ang dette, å ba meg se det litt ann, da det kunne være en muskelstrekk. Nå har det vel gått tre uker....Så nå vil jeg sjekke dette.
Så nydelig det bildet der hun vandrer på den smale stien med trestammene som en allè på hver side. Det ser så stemningsfullt ut.
Hu, det är så jobbigt med sjuka djur! Jag hoppas att de hittar felet på Mille och kan göra något åt det också!
RaderaDen där udden med alla de spikraka tallarna är sååå fin! Går gärna där med Tosca, fastän det var en älg som dog där för några år sedan, så det dräller av gamla skelettdelar...
Klem!
Ojojoj, vilka bilder. Nu går det visst att binda upp tofsen så att hon ser något också! Det händer saker varje dag, både med storlek och utseende.
SvaraRaderaDet var ju bra att hon inte behövde sövas och kanske dö, då! Haha, jag förstår precis hur det känns, är ju likadan själv.
Ja, nu kan man plocka fram hennes fantastiskt vackra ögon och visst börjar hon se ut som en briard?! *S*
RaderaVäldigt skönt att hon inte skulle sövas och dö och allt det där. Få se om hon överlever natten nu också, då. Man vet ju aldrig. *ler*