En lång dag

En lång dag med väldigt många bilder att visa. Eftersom vi ska åka en väldig massa bil börjar vi dagen med en ganska tidig promenad på Klampen. Fast redan innan dess har jag bakat lite bröd, man måste ju ha matsäck med sej när man ska ut på "långstyrning".

Tosca Med Näsan snokar reda på en jättejättekul kamptrasa och utmanar mej på lek. Vi har så kul!

 Det är, enligt Tosca, fortfarande inte för kallt för att bada fötterna och bubbla litegrann i vattnet.

 Sanden är, som alltid, helt oemotståndlig och måste bara busas i och med.

WOW! Svanar! Tosca inbillar sej att hon är stor och tuff och skäller på dem på lite avstånd. Det struntar svanarna i.

 Vackra fåglar.

 Vi lämnar svanarna och fortsätter ut på klipporna. Tosca ser man i vänstra kanten på bilden.

 Den vackraste spanar lite mera innan det är dags att traska vidare och sen fara hem... för att åka bort.

Vi börjar med att bara åka till sta'n. Medan vi väntar på att Sture ska uträtta lite ärenden träffar vi Alfred och Emma. Så himla trevligt att få lite sällskap medan vi miljötränar. Alfred miljötränar lite, han också, tror jag.

Den här klätterställningen finns mitt på Esplanaden. Kul stad vi har.

Vi fortsätter till fontänen i Vängåvan.

Från Vängåvan tycker Alfred att vi ska fortsätta till en annan fontän, som ligger vid hans mammas gamla jobb. Han har verkligen koll på saker och ting, den här killen. Tyvärr visar det sej att fontänen är tömd på vatten, men det är nästan bara ännu roligare, för då kan man ju leka I den istället för VID den!

Nästa anhalt blir den alldeles nyrenoverade "ja/nej/vet ej-parken" och varför den kallas så ska jag visa en annan gång, det blev ingen bild på just det idag. Men här kan man spela med fötterna!! Det låter som ett klockspel när man kliver eller hoppar på metallplattorna. Så fint.

 Här kan man "veva upp" vattnet så att det blir en virvel. Otroligt läckert! Och kul!

 I prat-rören kan man prata med varandra på avstånd!

Så småningom är det dags att gå tillbaka till bilen. Då blir Alfred sååå sugen på glass, men alla glasskioskerna på torget är stängda för säsongen och Emma försöker säga att "det är lite för kallt idag för att äta glass".  Alfred behöver inte ens en sekunds betänketid förrän han har svaret klar:
- Men mamma, det är en P E R F E K T dag att äta glass. Det är lite kallt och då smälter inte glassen så fort!

Nä. Just det. Så är det.

Senare på eftermiddagen, när jag sitter i bilen, får jag en bild skickad till mej på telefonen. Från Emma... Alfred äter glasstrut. Såklart. Är man så smart och kan argumentera för sej, så bara måste man väl få en glass, eller hur?!

En stunds lek i parken utanför Kulturmagasinet. En liten gosse är väldigt sugen på att gå in och leka med skeppet i barnbiblioteket, som ligger där innanför fönstret...

Och Tosca höstpyntar sej litegrann.

Så styr vi kosan västerut. Ända till Östersund, faktiskt. Sture och Olle fixar lite och jag promenerar med Tosca i sista eftermiddagssolen i närheten av Migrationsverket. Och för den som möjligen undrar, så är svaret Nej, vi ska inte emigrera! *S*

Vi har inte kommit så långt på vägen tillbaka så händer det. Igen. PUNKA! Reservhjul? Nä, det finns inte på så här nya bilar. Sture och Olle försöker med gemensamma krafter, en kompressor och en burk med nåt "punkteringslagarmedel" att få till det så att vi kan köra en liten bit iallafall. Men det går inte, det blir att ringa Volvo Assistans. Så otroligt skönt att ha dem! En bärgare dyker upp rätt snart och vi får åka med allihop. En del av oss sittande i bilen på flaket...

Volvo-verkstan har inga "gubbar" lediga. Bärgaren provar med ett par andra däckverkstäder innan han hittar en åt oss, som faktiskt har rätt dimension på däcken hemma och nån ledig personal. Tack för engagemanget! Just före stängning är det såklart också, men här får vi hjälp.

Tosca passar på att charma en av däckkillarna å det grövsta också. Sötnosen! (Ja, Tosca, alltså).

En liten promenad i omgivningarna kring verksta'n (i kolmörker)... och Tosca Med Näsan gör givetvis ett Fynd. Arbetshandskar är det bästa som finns, nästan!

Jaa... 1700 kronor fattigare börjar vi sedan om resan mot kusten igen. Stannar på vägen och gör det vi ska, äter middag på Jämtkrogen. Lämnar Tosca ensam i bilen för första gången och sitter som på nålar; har hon tuggat sönder inredningen när vi kommer tillbaka, eller...?! Det har hon inte. Duktig vovve.

Hemma. Sent omsider, men nöjda med vår dag. Allt som skulle göras är gjort och hunden har fått uppleva en väldig massa oplanerade, men bra, saker. Frid och fröjd.