Dagen efter...

Dagen efter utställningen kan man fortfarande skönja en mittbena från nacken bak till korset, men luggen är uppsatt så de vackra ögonen får kika fram och se nånting av världen och i övrigt återgår också allt till det vanliga - ut i skogen och busa!

Dessa vattenpölar med is-lock... Tosca kämpar för att få hål på isen och kunna tugga i sej en bit. Det går inte så värst bra.

 Ser lite skräckslagen ut på ögat, men det tror jag verkligen inte att hon är.

Grått och disigt väder, men så skönt att ändå komma ut och röra sej litegrann!

Men vädret gör att ljuset inte räcker till någonting alls i fotoväg idag. Så det här får bli sista bilden.

På eftermiddagen är det om möjligt ännu gråare och ännu mörkare och så har det dessutom börjat regna. När vi var ute och promenerade lite i hemmaskogen hände något som fick mej att fundera lite på det här med "ordning och reda" (eller för all del, "reda och ordning", som Alfred säger *ler*).

Följande hände: Jag satte Tosca. Tog av henne kopplet och i samma ögonblick som halsbandet drogs över hennes huvud tänkte hon resa sej upp och springa iväg. Men så kom hon på att det inte är så det går till, så det blev bara en rörelse med frambenen och en lätt lyftad rumpa innan hon satte sej ner igen för att invänta någon slags kommando. Jag brukar säga nåt i stil med "såja, stick iväg" eller "kom så går vi". Det varierar lite, men hon är alltså van att vänta på att jag ger tillåtelse att springa iväg på egen tass.

Och idag kom hon alltså på det själv. Jag behövde inte korrigera henne eller säga något eller göra något alls, hon rättade sej själv. Suveränt!

Ibland torkar jag tassarna innan vi går in. Det är ju egentligen också en smart grej, så slipper man få in så mycket grus och lera och möjligen sparar man in lite på dammsugningen på så sätt, men som sagt var... det är inget jag gör alla gånger vi varit ute, fastän det ligger en handduk, tänkt till detta ändamål, på altanen.

Jag är alls icke någon 100%-igt konsekvent människa som i alla lägen bestämmer allt över min hunds huvud. Lååångt, långt därifrån. Men i vissa lägen tycker jag att det är bra om man har lite små regler som man följer. Som till exempel att man inte springer iväg så fort halsbandet tas av och att man stannar kvar i bilen fastän bakluckan öppnas (säkerhetsgrej!! en hund som kastar sej ut kan komma i vägen för något i trafiken t ex). Att sitta still innanför dörren innan man får gå ut (och att man går ut efter sin människa) är egentligen också en himla bra grej... fast jag tillämpar den inte själv.

Småsaker bara och oftast reflekterar jag inte alls över att jag gör som jag gör eller varför. Men det blev så tydligt idag, att Tosca hade tagit till sej något och förstått. Go' känsla!