Blubb, blubb...




Jobbat ett dygnspass och sen raka vägen till skogen med hunden, utan att passera Gå. Eller iallafall utan att åka hem först.

Nej, hunden var såklart inte med på jobbet, utan hussen och hunden kom och hämtade mej när jag slutade.

Trött, tröttare, tröttast efter att ha sovit dåligt (jo, jag FÅR sova på jobbet, men det går oftast inte så särdeles bra) blir jag sååå varm i själen och mycket mindre trött efter en underbar skogsprommis med Tosca. Att se en så genomglad, pigg och frisk och toklycklig hund rusa fram i skogen... busa järnet med en pinne, en kotte eller min arm, kanske *S*. Hon njöt verkligen av att få använda kroppen och dessutom bestämde hon sej för att det var en bra dag att göra matte nöjd genom att komma på inkallning åtminstone  en 7 - 8 gånger. Full fart!

På bilderna här ovan har hon stannat för att slurpa i sej lite vatten i en pöl. Hon bubblar fortfarande ut med näsan under vattenytan, så som hon gjorde när hon var riktigt liten. Ingen kamera var med, så mobilen fick tjänstgöra istället (därav avsaknad av det som brukar kallas bildkvalitet *S*).

Hon sprider verkligen livsglädje!! Tack Katarina, för denna Lyckohund!

(Och hur jag än försöker, så går det inte att vänsterjustera den här texten. Sorry.)

På eftermiddagen blir det rastning och träning på och kring brukshundklubben. Hussen utrustades med kamera och jag tänkte att det skulle bli lite bättre kvalitet än från förmiddagens övningar, men blaskigare bilder har jag då sällan skådat. Jag försökte fixa lite med dem, men det blev inte alls bra.

 Så därför bjuder jag istället på svartvita bilder av dagens övningar.

Det händer då och då att hon sätter sej riktigt snabbt när jag stannar. Inte alla gånger, men ibland. Och NÄR vi har kontakt, då har vi det! *S*

 Det här är en fjärrdirigering.

 Och detta heter linförighet. Duktig liten tjej jag har!

Platsliggning. En halv minut eller så kör vi. Inga problem, men fokus är på hussen som fixar med kameran...

Och faktiskt! Den här hunden kan komma på inkallning också. På plan är det i stort sett 100%-igt, men är hon upptagen med annat i skogen till exempel... nja, då har jag problem, det har jag.


Ingångarna på inkallningen är väl lite si och så. Vi övar på det, kan jag säga *S*

Och linförigheten ser ut så här titt som tätt.

Men vi har kul och det är huvudsaken!!!

Kommentarer

  1. En väldigt duktig halvårskaka har du dig! Och hellre för ivrig än långsam och uttråkad, för är det inte kul, så är det meningslöst. Härlig kontaktbold på det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt och jag är så glad att hon är galen, tokig och knasig! Det är ju precis därför jag skaffade mej en briard. För att de är galna, tokiga och knasiga. Och passar mej perfekt. Sådan husse... fast i det här fallet "sådan matte, sådan hund". Jag är dock inte lika energiskt lagd.

      Hon är suverän emellanåt! Och orken att koncentrera sej blir förhoppningsvis allt bättre med tiden. Roligt har vi iallafall och det är ju BARA det som är viktigt!

      Radera
  2. Annika i Lindby19 november 2015 17:27

    Hon är ju så ung! Det viktigast, det vet du redan. HA ROLIGT! Härlig glädje ni bjuder på :-)

    SvaraRadera
  3. Så flott kontakt du har med henne på treningen idag.
    Virkelig med. Herlig å se.

    Tenker du gledet deg ti å se henne igjen etter et døgnpass.
    Når hun er alene med Stue når du jobber, venter hun veldig på deg da?
    Jeg har en hund som gjør det inni mellom sier min mor. Hun er jo hos dem når jeg er på jobb.
    Enda jeg jobber skift, ingen dager jeg er hjemme til samme tid i løpet av en uke.

    Litt bekymret for Mille. Hun var ferdig med smertestillende i går og har begynt å halte litt i dag..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Korta stunder är vi verkligen MED varandra och det är så kul att träna med Lilla Fröken!

      Tosca är ju en väldigt, väldigt trygg hund och har haft både mej och Sture nära sej sedan dag 1, så hon är lugn och fin när jag är på jobbet. Hon har ju hussen hemma! Inga problem överhuvudtaget, hon äter och sover och är som vanligt. Det känns jättebra för mej också.

      Åh, så jag känner med dej nu, Trude. Det är så oroligt när djuren inte är helt krya! Jag hoppas att du kan få en riktig utredning och att man hittar felet OCH att det går att göra något åt det.

      Varma kramar!

      Radera
    2. Och ja. Självklart är det härligt att komma hem efter att ha varit borta ett helt dygn! Både till Tosca och Sture, såklart.

      Radera

Skicka en kommentar