Blubb, blubb...

Jobbat ett dygnspass och sen raka vägen till skogen med hunden, utan att passera Gå. Eller iallafall utan att åka hem först.

Nej, hunden var såklart inte med på jobbet, utan hussen och hunden kom och hämtade mej när jag slutade.

Trött, tröttare, tröttast efter att ha sovit dåligt (jo, jag FÅR sova på jobbet, men det går oftast inte så särdeles bra) blir jag sååå varm i själen och mycket mindre trött efter en underbar skogsprommis med Tosca. Att se en så genomglad, pigg och frisk och toklycklig hund rusa fram i skogen... busa järnet med en pinne, en kotte eller min arm, kanske *S*. Hon njöt verkligen av att få använda kroppen och dessutom bestämde hon sej för att det var en bra dag att göra matte nöjd genom att komma på inkallning åtminstone  en 7 - 8 gånger. Full fart!

På bilderna här ovan har hon stannat för att slurpa i sej lite vatten i en pöl. Hon bubblar fortfarande ut med näsan under vattenytan, så som hon gjorde när hon var riktigt liten. Ingen kamera var med, så mobilen fick tjänstgöra istället (därav avsaknad av det som brukar kallas bildkvalitet *S*).

Hon sprider verkligen livsglädje!! Tack Katarina, för denna Lyckohund!

(Och hur jag än försöker, så går det inte att vänsterjustera den här texten. Sorry.)

På eftermiddagen blir det rastning och träning på och kring brukshundklubben. Hussen utrustades med kamera och jag tänkte att det skulle bli lite bättre kvalitet än från förmiddagens övningar, men blaskigare bilder har jag då sällan skådat. Jag försökte fixa lite med dem, men det blev inte alls bra.

 Så därför bjuder jag istället på svartvita bilder av dagens övningar.

Det händer då och då att hon sätter sej riktigt snabbt när jag stannar. Inte alla gånger, men ibland. Och NÄR vi har kontakt, då har vi det! *S*

 Det här är en fjärrdirigering.

 Och detta heter linförighet. Duktig liten tjej jag har!

Platsliggning. En halv minut eller så kör vi. Inga problem, men fokus är på hussen som fixar med kameran...

Och faktiskt! Den här hunden kan komma på inkallning också. På plan är det i stort sett 100%-igt, men är hon upptagen med annat i skogen till exempel... nja, då har jag problem, det har jag.

Ingångarna på inkallningen är väl lite si och så. Vi övar på det, kan jag säga *S*

Och linförigheten ser ut så här titt som tätt.

Men vi har kul och det är huvudsaken!!!