Mellansjö mitt i veckan

Vi åker till Mellansjö med ett vedlass vi fått av Anders. Klyver och travar det när vi kommer fram. Blir en bra hög att ha till nästa vinter.

Jag skulle kunna ta tillbaka allt jag skrev igår, om att Tosca inte är nån Rymmare. Men, det jag menar med rymmare är att hunden ifråga drar iväg och "försvinner". Det gör inte Tosca. Men idag vill hon mer än gärna hälsa på hos grannen, som också är ute i trädgården och jobbar. Och han är ju bara helt oemotståndlig. Plus att han har tömt ut något som varit väldigt istäckt (det har varit -7 grader här), en balja eller nåt kanske, så det ligger en hög med otroligt jättegoda och spännande isbitar(!) mitt på gräsmattan.

Tosca kilar dit gång på gång på gång. Och jag får hämta henne lika många gånger.

Jodå, det är ett staket. Men det markerar bara gränsen mellan tomterna. Det är inte inhägnat, varken vår eller grannens tomt. Suck. Tur att grannen är av den förstående och icke hundrädda sorten. Fast jag tycker ju då ändå att Tosca ska hålla sej hemma på sin egen lilla bit av Mellansjö. Så vi tragglar på... hon springer iväg, jag hämtar... osv.

När veden är klar tar vi oss en promenad. Åtminstone promenerar jag hela vägen. Tosca varierar hastigheten lite mer *S* Emellanåt strosar hon vägen fram och undersöker saker och ting, men stundtals har hon inte riktigt tid med sånt, som synes.


Jag har berättat att Tosca gillar grus och sand. Så fort hon hittar en liten grushög bara måste hon köra ner båda framtassarna och liksom glida fram, studsa och gräva. Här en liten stilstudie.

Här går det undan! Efter leken i sand"lådan" blev hon så galet glad att hon rusade omkring som en tokstolle, fram och tillbaka, runt och runt!

 Och här står hon faktiskt alldeles stilla en stund och lyssnar efter en fågel, tror jag.

Här har det legat ett älgkadaver. Tror jag har visat fläcken förut. Nu är det bara lite skelettrester kvar.

Ben är mycket gott och väldigt trevligt att bära omkring på, tycker min lilla valp.

Här kommer det en bild till imorgon, som visar hur udden smalnar av och det är vatten på båda sidor. Som vanligt här i skogen i Hälsingland funkar internet med halv snigelfart, så jag orkar inte fixa det nu.

Edit: Nu är bilden på plats!

 Längst ut på udden ser det ut såhär.

 Och såhär. Blå himmel och solsken. Underbart höstväder!

 Hon börjar få en hel del päls...

 ... finaste Kakan!

TUR att vi har grannar här i Mellansjö, annars hade det inte blivit så här god mat till kvälls. Jag hade gjort i ordning en köttfärsfyllning hemma och tänkte mej att bara grädda några pannkakor och göra crèpes. Tog med mjölk och ägg, men upptäckte när vi kom hit att något mjöl fanns det inte här. Och då kom jag också ihåg att jag hade tänkt att "det här tar jag hem och bakar på innan det blir gammalt, så tar jag hit en ny påse istället".

Men det räcker inte med att tänka, man måste göra också. Och nåt mjöl hade jag alltså inte med mej. Blir lite dåligt med pannkaka utan mjöl, så vad göra? Kila över till grannen och låna, förstås. Tack, snälla Sinikka! Maten blev utsökt!

Kommentarer

  1. Mina pannkakor blir aldrig sådär fina... tänker också på högen du gjorde häromdagen. Inte bröden heller *tusen sura gubbminer*.

    Att få ett lass ved låter inte alls dumt!

    Och Tosca... hon lever livet fullt ut, hon. Den dagen kommer också när hon lärt sig tomtgränsen även i Mellansjö. Men att stå emot härliga isleksaker - det går ju faktskt inte!

    SvaraRadera
  2. Pannkakorna var bara fina på ena sidan, men jag rullade ihop dem med den "fula" sidan inåt, så behövde man inte se... Fast vad spelar det för roll?? Huvudsaken är att det är gott, och det var det!

    Vi åkte tillbaka med den tomma släpvagnen idag och fick den påfylld på stuberten. Det fanns nämligen en extra "gubbe" där, så vi var fyra som kunde slänga på.. ett rejält lass ved till har vi nu som står och väntar på att fraktas till Mellansjö.

    Isleksakerna var verkligen oemotståndliga, precis som själva grannen. Hon är verkligen social den här lilla Sötsaken vi har.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar