Mellansjö igen

Eftersom vi fick lastat på ett helt lass ved till i onsdags, när vi kom hem från Mellansjö senast, så tog vi och kopplade på släpvagnen och drog iväg igen. Det gäller att passa på när det är skapligt väder, ju. Roligare att jobba ute då.

Lasta av, klyva och trava. Det tar oss en dryg timme att fixa klart och vi är sååå nöjda med resultatet. Nu kan det ligga här och torka under tak till nästa höst. Perfekt. Medan vi jobbar gör Tosca precis vad hon vill. Inget folk alls i byn och hon har ingen granne att skälla på. Hon skäller lite då och då iallafall, bara för att det är kul(?) eller nåt.

Sen går vi på promenad och Tosca ignorerar mej å det grövsta, vilket resulterar i att vi kör femtielva inkallningsövningar. Det funkar hur bra som helst om jag sätter henne, lämnar henne (hon sitter kvar på kommando, jajamen) och kallar in. Då kommer hon som ett skott (bilden) men i andra lägen... icke, sa Nicke. Hon struntar högaktningsfullt i var jag är och vad jag gör. Hon har fullt upp med sitt. Punkt och slut.

Så, inkallningsövningar i all ära. Jag provar att gömma mej. Det har aldrig funkat förut, men meningen är ju att vovven ska bli lite orolig över att vara ensam och genast leta reda på sin människa. OCH bli överlycklig över att ha återfunnit densamma. Jojo, det är så det SKA fungera.

"Genast" gäller inte Tosca. Tur att jag sitter skapligt bekvämt där bakom min rotvälta, för det dröjer...

... innan hon kikar över roten och konstaterar att "jaha, där sitter du"...

 ... "det struntar jag i!"

Överlycklig kan man inte heller påstå att hon blir när hon hittar mej. Man skulle nästan kunna tro att hon helt enkelt inte gillar mej?!

 "Hejdå, nu går jag".

Jaha. Det var det, det.

Och sen hittade hon en bit älgskelett och då lade jag ner Projekt Inkallning för idag. Att konkurrera med ett älgben låter sej liksom inte göras.

Med alla dessa övningar tog det oss 45 minuter att ta oss ut på udden. Och 14 minuter att gå tillbaka... utan övningar. Hej å hå. Hon är bäst ändå, den rara Tosca. Det är hon.

 Har man en hund som gillar att ligga på rygg och bli, som hussen säger "tövlad" med. Alltså, ungefär "ompysslad", så kan man klippa klor på detta vis.

Klockan sex på kvällen är det i stort sett slut på ljus. Det ligger en tunn ishinna närmast land, vilket får Tosca att fundera och klura lite innan hon kommer på att det finns vatten längre ut. Då kör hon ner näsan och bubblar på sitt eget lilla vis och knaprar sedan i sej lite isbitar. Gotteligott! *S*

Fint är det.