Lite skralt

Lite skralt med bilder idag. Men det blev liksom inga på förmiddagsprommisen.

Tosca hittar samma ben som häromdagen. Glad är hon för det.

(Älg-?)jägare i skogen igen. Två bilar parkerade vid bommen upp till skogen och när vi är nästan runt på vår promenad smäller det riktigt ordentligt där uppe. Tosca reagerar likadant som förra tisdagen, när det råkade bli skotträning på klubben... lyfter huvudet och sen inget mer, fortsätter bara med det hon höll på med. Så skönt.

På kvällskvisten är det redan så mörkt att det inte ens är nån idé att ta med sej kameran ut. Men vi har det så fantastiskt härligt och jag kan konstatera en viktig sak - att även om Tosca inte är särdeles jättebra på inkallning, så är hon absolut ingen Rymmare heller. Hon håller sej runt mej när hon är lös och jag bara går. Hon springer ikapp om hon kommer på efterkälken och är inte alltför långt framför heller. Toppen, faktiskt!

Fast ovanstående gäller naturligtvis bara om inga skojigheter dyker upp. Än så länge, åtminstone. Men vi övar flitigt på att komma, få beröm och godis och sen få fortsätta vara lös och ledig, så jag tror att allt kommer att ramla på plats så småningom.

Idag är jag huslig också. Golven är städade, dammsugna och torkade, badrummet skurat och fräscht. Och så har jag bakat de här goda bröden med aprikoser, rivet äpple och linfrön. Smakar mums som kvällsfika efter vattengympapasset på kvällen tillsammans med Vickan. Vickan, som för övrigt räddade hela tillställningen genom sitt tekniska kunnande. Utan henne hade vi inte hört musiken och förmodligen fått gympa till en och samma låt genom hela passet också, tror jag *ler*

Medan vi plaskade var Emil på Tistelvägen och hade mys med Tosca (och Sture). Han matade hunden, tränade lite diverse små kommandon och till och med fixade sista kvällsrastningen. Perfekt.

Kommentarer

  1. Hon ser mäkta stolt ut där bakom jättebenet, den guldiga och dagen verkar ha varit ytterligare en bra sån.

    Aha! Har man musik till vattengympa också! Genast lät det ännu mer ansträngande att röra sig i det tröga vattnet och sen i takt dessutom!!! Fast jag antar väl att det är precis tvärtom, känns enklare...

    SvaraRadera
  2. Hon är bone freak, om det nu finns nåt som heter så. Hittar skelett överallt, känns det som, och det är ingen som helst idé att försöka plocka av henne dem. Hon tar det bara som en rolig lek "haha, du kan inte ta mej" och då får det bara vara. Hon släpper dem ju så småningom.

    Man har musik till vattengympa, ja. Hurtigt värre kan det vara ibland och det är en utmaning att hålla takten. Fast motiverande också, man jobbar på (om man vill, alltså... det är fritt fram att maska så mycket man har lust med också).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar