Höstdag

Vi vaknar till en grådimmig höstdag av bästa slag. Förmiddagsprommis på Idas "hata-stig", som Tosca tycker är ett helt okej ställe.

 Tjenixen!

Stenbumlingar, mossa och härlig skogsdoft. Och så en Guldklimp till det... livet är perfekt.

Vi går förbi den gamla skjutbanan. För nytillkomna läsare vill jag särskilt påpeka kulhålen i skjutbanenskylten *S*. Här är det allvarligt fara å färde, verkligen. Men det var nog, ärligt talat, väldigt längesedan den här banan var i bruk.

 En hoppeliskutt-bild, som vanligt.

 Å så en till.

Innan vi åker hem vid lunchtid traskar vi ner till sjön och kollar läget litegrann.

 Dimman ligger fortfarande över vattnet.

Väl hemma igen stannar Tosca ute i trädgården. Posten kommer och hon är såååå himla duktig. Står där med fötterna på staketet och viftar allt vad hon orkar på svansen. Skäller ingenting. Jag är stolt som en tupp.

Minuterna efteråt är det någon som pratar uppe hos grannen (ovanför björkarna här) och DÅ sätter hon i och vrååååål-tok-skäller... Jaja, men de grannarna tycker ju inte om henne ändå, så...

Men jag tar in henne iallafall. Vill ju inte reta folk i onödan.