September

En ny månad och vi inviger en, för Tosca, ny plats. En tur runt fiskdammen i Nolby bjuder på nya dofter, möte med människor och lite annat. Spännande, såklart!

Ett par svanar...

... visar sej från andra sidan dammen vara en hel familj.

 Tosca är lite som jag; har man ett vatten så måste man bada. Här måste det dock ske i koppel.

 Men hon lyckas sprätta omkring rätt ordentligt ändå! *S* Hur gör hon???


Ett litet hussespår på eftermiddagen. Det vinglar lite på vägen fram, men hon löser det.

Sen blir det en skogsprommis. Det hänger några gamla snitslar här och var... och skräpar, tycker Tosca och tänker sej att plocka ner en av dem. Kolla in gapet på bilden till vänster! Många vassa tänder där...

Det händer saker hela tiden när man är med Tosca. Hon hittar först en aluminiumlist, säkert 8-10 cm bred och nån halvmeter lång. Kul! En metallapport, tycker valpen och bär den med sej ganska länge. Sen blir det en träbit modell Stor, som hon galopperar fram med i full fart. Plötsligt råkar hon tappa den och den far in mellan benen på henne och hon slår sej rätt illa. Jag tror att båda högerbenen fick sej ett par rejäla smällar och hon blir jättehalt på fram. Vi sitter på stigen en god stund och bara myser och vilar och sen är hon fit for fight igen. Puh.

Traskar vidare genom skogen och ner på appellplan, där vi gör några små övningar av typen inkallning, sitt - stanna kvar och "följ med när vi går och sätt dej när vi stannar". Hon är riktigt duktig korta stunder.

Allt är enkelt, kortvarigt och bara, bara, bara på skoj. Såklart.

Kommentarer

  1. Vilken fin svanfamilj och Tosca som kan roa sig fullt ut även i koppel! Stackars liten, som störtade igen... huvudet är inte med alla gånger när kroppen så gärna vill! Men det gick bra den här gången också, mjuk och vig som hon är. Ankan uppfattar inte höjdskillnader så bra, så det blev en del tillbud på den fronten när hon var ung.

    Kul att hon gillar utmaningar på appellplanen - också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den här gången var det synd om Tosca, för det gjorde riktigt ont. Det syntes. Och jag hann naturligtvis bli ordentligt rädd också (som vanligt).

      Så mycket till utmaningar är det inte, hon märker nog knappt av det. Vi bara leker "andra lekar", liksom *S* Och kul har vi!

      Radera

Skicka en kommentar