Lika kul idag

Metallapporten är lika kul idag som igår. Tosca hämtar den och kommer ut i köket med den till mej redan medan jag står där och fixar frukost *S* 

Bilden är usel, men jag slängde mej över första bästa (eeeh... sämsta, alltså) kamera och då blev det såhär. Men återigen, ni ser ju hur himla duktig hon är!

Tar en sväng bort till Bästa Hundvakten och överlämnar en toscakaka som tack för förra veckan. Mina försök att få betala på annat sätt är fortfarande helt fruktlösa. Jag hoppas att man ändå förstår hur otroligt tacksam jag är för att Tosca varit så väl omhändertagen medan vi var på semester.

Vi har ju haft problem med bilen, som sliter framdäck ungefär som Sture sliter strumpor. Det vill säga, mycket och fel.

I början på sommaren fick vi faktiskt nya däck. Ett av Volvo och ett av Michelin, för de medgav att något fel måste det vara. På däcken, trodde de då.

Nu är framdäcken slut igen. Helt otroligt. Men nu är det inte längre fel på däcken, säger man, utan på framvagnsinställningen. Som de har kollat flera gånger tidigare och befunnit korrekt(!).

Jahapp. Och korrigering av framvagnsinställning bekostar man själv. Nya däck också, den här gången, tycker de. Märkligt är det, men bara att bita i det sura äpplet.

Tosca är den enda som tycker att hela äventyret på bilverksta'n är hur kul som helst. Folk kommer och går, någon har med sej en dammsugare, någon annan kommer och rullar däck och ytterligare andra bara går förbi. Allt är lika kul och svansen viftar konstant *S*

En lite försenad 4-månaderspresent. Flyter gör den, påstår tillverkaren, så min tanke är att den kan få följa med till nåt vatten nån dag.

Väldigt, väldigt skojigt snöre har den också, tycker vovven.

På kvällsprommisen möter vi denna 1-åriga hovawart-gosse vid namn Oden. Det blir ett utmärkt möte, då båda hundarna får sätta sej ner och helt sonika vänta medan mattarna pratar en liten stund. Inte helt enkelt, naturligtvis, och när de tvåbenta pratat klart gick vi bara vidare åt varsitt håll, utan att hundarna behövde hälsa på varandra. Superträning för båda vovvarna.

Och ett trevligt möte var det också, då det visade sej att vi båda människor varit aktiva på klubben båda två med våra förra hundar. Hoffemattens var född 2000 och min Ida två år senare. Generationsskifte pågår, tydligen.

Skojigt i skogen en stund senare.

Vi träffade förresten en briardmänniska också, tidigare på dagen. Hon hade haft Sveriges första champion (briard) nån gång på 70-talet. Jag blev så häpen att jag inte ens kom mej för att fråga vad hon, människan, hette. Hur som helst, så tyckte hon iallafall att Tosca var väldigt trevlig och har en fantastiskt fin färg. Två rätt av två möjliga! *S*

 Tjong! Rätt in i kameran och rätt in i den fotograferande matten *ler*

Medan vi promenerade jäste degen till dessa rågbröd. Rätt goda blev de.