Förmiddagsmiljöträning i Sollefteå(!). Vi möter en hel massa folk och flera hundar. Bland annat en taxvalp med vidhängande vuxen hund av obestämbar ras samt tant. Tanten ifråga blev ganska så förnärmad när jag försökte förklara att min valp "bor i skogen och behöver träna på att möta folk och hundar utan att hälsa" för hon bodde minsann också i skogen och HENNES valp SKULLE hälsa på så många hundar som möjligt. Okej, men inte på min valp iallafall.
När Sture var klar med sitt uppdrag vände vi nosen söderut igen och åkte till...
Ett par gamla kolugnar fanns att beskåda. Här gjordes kol till gengasdrivna bilar under kriget, på 40-talet alltså. Häftigt.
Inom området finns rester av gamla fångstgropar, där man fångade älgar långt, långt tillbaka i tiden. Här har man också byggt en alldeles ny sådan, för att man ska få se hur den såg ut och förstå hur den fungerade. Utifall att någon skulle ramla ner, så finns det för säkerhets skull en stege så att man kan klättra upp igen. Så var det med all säkerhet inte i originalversionen *S*
Här äter vi våra rejäla medhavda matsäcksmackor med stekt ägg, prickig korv, brieost och grönsaker på rågbröden från igår... mums!
Klicka på bilden så blir den större.
Har tyvärr glömt kameran hemma så alla bilder är tagna med mobilen. Och den hänger inte med när Tosca springer *S*
En jättestor holk avsedd för okänd fågel.
Tosca var med in i butiken och provade. Skötte sej utmärkt bland folk och hundar och fick av en butikspersonal väldigt mycket beröm för sin vackra färg. Och när man lyfter lite på yttersta valpullen ser man den kommande pälsen invid huden... den är så vackert "fux-färgad" så jag hyser stora förhoppningar om en riktigt gyllene hund! Kanske, iallafall, man vet ju aldrig hur det utvecklar sej med just det.
Så åker vi hem och grejar en bit till på staketet. Det blir så bra, så bra. Tittar man noga på bilderna så ser man det också, men det är grönt och märks inte mycket utan smälter in i omgivningarna ganska bra. Fast till vintern kommer det att synas desto mer, förstås.
Lite kvällsaktiviteter.
I skogen gick det lugnt och stillsamt tillväga idag. Tosca strosade mest runt och luktade på allt gott som fanns. Men lite ville hon ju springa. Strax innan vi kommit runt på vår lilla runda råkade hon snubbla i en stenig nerförsbacke, ramlade på näsan ordentligt och ville sedan inte stödja på höger fram. Oj oj oj! Men hon sa inte ett pip och strax efteråt gick hon som vanligt igen. Jag kopplade för säkerhets skull och så gick vi långsamt sista biten. Får ta det lite lugnt någon dag så håller jag tummarna för att inget farligt hände.
Det finns en hel del förnärmade hundägare där ute, tyvärr... tycker att det räcker att ha olika åsikt utan sura miner.
SvaraRaderaStackaren, vurpa sådär, men det lät som att det gick bra. Svårt att hålla reda på bentrasslet för en valp! Ankan gjorde också så en gång och skrapade upp hela hakan - men var lika glad ändå.
Såna där träd finns här också, fast oftast med en stenbumling på. Livsfarligt och det verkar fångstgropen också vara. Kan älgar också klättra på stegar tro?! Och andra djur....
Fint nytt halsband men lite vemodigt, tiden går så fort, så fort!
Staketet är hur bra som helst!
Håller med dej. Hundar är olika, människor är olika. Det kan man väl bara respektera?
RaderaFångstgropen var åtminstone inte täckt med ris, kvistar och mossa så som de var en gång i tiden. Och inhägnad med rep. Förhoppningsvis håller sej väl älgarna därifrån, men jag funderade också på hur andra djur gör och var lite rädd att något skulle ligga där nere när jag kikade ner. Tack och lov så gjorde det ju nu inte det.
Tiden går fort, ja, otroligt fort. Snart är hon "vuxenstor" i kroppen (dock inte i knoppen än på flera år *S*).
Och staketet är jag mäkta nöjd med. Fattas dock ett par meter nät för att det ska räcka runt dit vi tänkte den här omgången. Så dumt.