Hemma

Igår kom vi hem efter en vecka i Turkiet. Under tiden har Tosca bott hos Världens Bästa Hundvakt. Hon har haft en aktiv vecka med en hel massa upplevelser. Hon har träffat hästar för första gången i sitt liv, helt orädd från första stund. Hon har varit på elitspårtävling (som publik, såklart! *fniss*) och där charmade hon de flesta, enligt uppgift. Hade uppfört sej mycket väl på alla sätt och vis. Vidare har hon lärt sej det söta lilla tricket "Give me 5" och miljötränat både här och där samt levt nära familjeliv med sina låne-människor. Allt har gått så bra och jag är så glad för det.

Såklart att jag har saknat henne massor, trots att jag vetat att hon har haft fantastiska dagar och blivit omhändertagen på allra, allra bästa sätt.

Och omdömet från hundvakten, som är en mycket erfaren hundmänniska blev: "Det är en jä*la trevlig hund du har!"

Jag kan bara hålla med. Och en liten tår fick jag nog allt i ögonvrån när jag möttes av en alldeles, alldeles lycklig liten valp. Ett kärt återseende vill jag lova.

Brevlådan var inte sprängfylld, men en del trevlig post låg det där när vi kom hem. Som till exempel den här fina lilla handduken med det helt sanna budskapet. Tack till mamma som skickat den till mej!

Packa väskan inför en resa tycker jag är ganska kul. Då är man ju på väg någonstans och ska förhoppningsvis till något trevligt ställe. Att packa upp är inte lika roligt, om du frågar mej. Vanligtvis går det till som så att Sture lägger allt som är i hans väska på sängen... och då kan man ju inte gå och lägga sej förrän det är undanplockat. Smart. Jag sorterar och plockar in i skåp och lådor.

Min egen väska, däremot, blir ofta stående ouppackad långa tider efter sedan vi kommit hem. Inte det som ska tvättas, det plockar jag ur, men resten... bläh, så trist det är att packa upp!

Men nu! Nu har vi sådan god hjälp av lilla damen i familjen, så allt går på ett litet kick *S* Visst är hon väl gullig där hon står mitt i väskan?! STOR har hon blivit den här veckan också. Gått upp i vikt (lite för mycket... hmm... månntro om hon blivit lite mer matad än vanligt? *he he*) och vuxit på alla håll och kanter.

Idag på förmiddagen låg Tosca såhär, med huvudet på ett av sina mjukdjur, och vilade sej en lång stund.

 Fast när jag reste på mej för att hämta kameran och fota henne, ja då kunde hon ju inte ligga kvar längre...

... utan måste bara ta en tugga på ett ben *S*

Värdelös bild, tagen med mobilen. Men jag har inte haft kameran med mej ut något alls idag, så då blev det så här. Vi är ovanför brukshundklubben och promenerar i sökrutan. Här finns det minnen, vill jag lova. Inte så jättemånga med Ida, men oj, så mycket sök jag tränat här tillsammans med gamla, fina schäfer-Woxy. Tiden flyr... hon var född -91(!).

 

Någon har sagt att det här är Sveriges vackraste sökruta. Mittstigen slingrar sej över berghällarna och till höger har man utsikt över havet. Ljungen blommar just nu och ja, det är verkligen fint! Att solen ville skina lite var inte heller något som gjorde kvällen sämre. Och den guldiga var lika bäst som vanligt.