Klampen-premiär

I morse, innan mammahunden och gänget kom och hälsade på, gjorde vi vårt allra första besök på Klampen. Vi kom såklart inte särskilt långt, inte så långt som ner till vattnet, för det tycker jag är lite för långt att gå. Kanske. Eller så är det jag som är fjantig? Går man lugnt så är det ju egentligen inte nåt mer att gå där än det hon springer omkring hemma på tomten.

Klampen är Klampen och rymmer många fina minnen. Nu ska vi skapa nya, våra egna tillsammans, Tosca och jag.

Kommentarer

  1. Att få gå och böka i sin egen takt kan bära en valp långa sträckor... men det är ju bäst om matte är med och håller emot lite! Nog kommer ni två att skapa härliga minnen både på Klampen och andra ställen. Det är jag helt säker på!
    Kram och kli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi kommer att uppleva massor tillsammans, alldeles säkert. Jag försöker ta det lugnt men samtidigt ge lilla damen så mycket olika upplevelser som jag kan. Utan att det blir föööör mycket. Balansgång, det där.

      Kram och kli tillbaka till er!

      Radera
  2. Annika i Lindby10 juli 2015 22:43

    Man har och skapar nya minnen. Det är bra.
    Liten Tosca får du bära hem, om hon blir för trött. Tjejen verkar ju ganska energisk :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minnen har jag och dem är jag mestadels glad över. Nya minnen blir också bra.

      Det är väl mest det jag är lite rädd för, att hon ska vara så energisk att hon inte visar när hon blir trött... *ler*

      Radera
  3. Den grinden. Nya minnen blir bra det.
    Och vilken underbar rumpbild på långskånkan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grinden ville jag gärna föreviga tillsammans med Tosca denna första gång vi gick igenom den. Och nog är det otroligt hur benen växer på henne?! Ja, resten av vovven också, såklart. Elva veckor idag..!!

      Radera

Skicka en kommentar