Alfred hela da'n

Klockan 06:15 börjar Alfreds dag (han brukar inte vara så särdeles morgonpigg, men idag är han det). Han är väldigt intresserad av eld just nu. Då är det bra att få lära sej elda under ordnade former, så vi eldar upp diverse mjölkkartonger och sånt och Alfred får tända.

En enda gång förut har Alfred åkt cykelkärra. Då körde vi till Kvissle och köpte glass och nu tycker han att vi ska göra det igen. Och varför inte? Det gör vi!

På bilden har jag inte fått på mej cykelhjälmen ännu, men jag sprang in strax efteråt och hämtade den. Det var bra, för när vi var framme, nästan, lyckades jag med konststycket att cykla lite för nära en trottoarkant, kärran välte och drog med sej cykeln. Och mej. Tjong!

En nöjd Alfred satt på sniskan i kärran och hade ju bälte på sej. Inga problem där. Jag slog mej blå på benet, fick en liten fläskläpp och ett blodigt lillfinger. Men det var inte det värsta. Inte enligt Alfred iallafall. Nej, cykellampan gick sönder och batteriet åkte ur på marken! Katastrooooof! Någon måste hjälpa mej att laga den!

Hur dramatiskt det här än låter så var det egentligen ingen fara alls. Lite blå här och där kommer jag att bli, men det kan jag leva med. Ingen gjorde illa sej på Riktigt. Bra.

På bilden har jag suddat lite på vår granne, som råkade komma förbi just när vi skulle iväg. Tror inte att han vill vara med på bild i min blogg.

Alfred valde sej en glass, vi betalade, jag fick ett plåster av mack-killen till mitt lillfinger och sen cyklade vi hem igen. Glassen ville han äta hemma i soffan.

Sen läste Alfred några sagor högt för sej själv.

 Alfons Åberg på bio... precis lagom spännande för en fyraåring.

Men sedan orkade inte grabbarna mer. Efter lite lunch slocknar de och sover i flera timmar(!). Jag får tid att förbereda middagen i lugn och ro. Så bra.

Riktigt frisk är han inte, den lille gossen. Det är fjorton dagar sedan han träffade någon med vattkoppor och kanske kan det vara det som är på G.

Föräldrarna kommer hit efter sina jobb, äter middag tillsammans med oss och tar sedan pojken med sej hem. Han är glad, men lite hes och "skruttig". Tänk, att han aldrig någonsin är på dåligt humör, hur vissen han än känner sej? Gullunge.