Varför?!

Ja, jag bara undrar... varför måste varenda litet päron ha en klisterlapp av plast på skalet??? Hur mycket plast och energi går det åt för att producera den och sätta dit den? Och sen måste jag pilla av den och lägga den i plastinsamlingen varje morgon, när jag skär vår fruktsallad. Jag tycker att det är så onödigt. Och är det verkligen någon som står och klistrar på alla dessa lappar eller går det med maskinell kraft? I vilket fall tycker jag, som sagt var, att det är onödigt.

Tar mej en skogspromenad i det trevliga, nollgradiga vädret. Det är nästan barmark, härligt! Möter gamla sköna Selma, som en gång i sin gröna ungdom gick kurs för mej på brukshundklubben. Då som nu hade hon med sej sin människa i snöret. Människan ifråga hade jag inte träffat på länge nu och hon undrade vart den raggiga var nånstans? Huuu... så var jag tvungen att berätta om allting och gråta en skvätt där mitt i skogen. Selmas människa fick lite tårar, hon med, över sina mistade gamla vänner. Sorg. Oändlig.

Pulkabacken är inte åkbar för tillfället.

Strax efter att jag tagit den här bilden kom en svart flat joggande tillsammans med sin människa (många hundar ute och rastade sitt folk idag, jag mötte en husky av nåt slag också). På den här isen, alltså! Joggande!

Jag blev så inspirerad att jag också ville springa lite. Och gjorde det också, 1½-2 km, ungefär. Får se hur höften kommer att reagera på det stolleprovet... Och jodå, jag drattade på ändan. Men bara en gång. Hade ju inga broddar, borde jag haft.

Klockan var väl sisådär två, men solen på väg ner. Snart kommer det dock att märkas att dagarna blir längre och ljusare. Det blir fint, det.