Pysseldag

Klockan 9 ringer telefonen. Det är Alfred, som har fått en pepparkakshusbyggsats i sin adventskalender och undrar om han kan ta med den till oss och så bygger vi ihop den?

Jag har ju lite svårt att säga nej... *S*... så mitt lilla, kanske aningen tveksamma, ja-svar möts av ett glädjetjut och så meddelar han mamma: JAAAA - det gick!!!

Om jag ska göra en lista över mina hundra mest önskade projekt så kommer inte pepparkakshusbygge så långt upp, om det ens platsar bland saker och ting på den listan... men det gick fint, det här. Vi fick laga en vägg litegrann och sen bröt jag sönder en annan, så vi fick laga den med. Men Emma höll koll på sockertempen och såg till att det funkade med klistret. Och sen dekorerade Alfred av hjärtans lust. Det blev ju sååååå fint, huset!

Jag hittade ett batteridrivet värmeljus också och det ställde vi inne i huset. Vackert!


Det var egentligen Emma som ville komma och pyssla. Tre kort blev det, ett till var och en av dagisfröknarna. De blir säkert glada, särskilt över att Alfred själv har satt sin "signatur" inuti korten.

Alfred ville också pyssla. Vi stansade ut bokstäver, klippte och klistrade en stund. Resultatet blev mycket tjusigt!

Jag gillar när barn får skapa efter eget huvud. Välja färg och placera saker där de själva tycker att de ska vara. Varför ska kreativitet hämmas för att vuxna vet bäst hur saker och ting ska se ut??? Dagens pepparkakshus är ett bra exempel på hur rätt det blir, när en 3½-åring får bestämma. Den här tavlan med ALFRED och en julbild ett annat... Allt är perfekt!


Kommentarer

  1. Så rätt! Kan man inte bli annat än glad över det där pepparkakshuset?! Dagis har jag aldrig gått på men skolans pysseldagar var väldigt regisserade. Som lärare på mellanstadiet tillämpade jag däremot den fria kreativiteten och oj, vilka saker det kunde bli! Extra bra passade det mig som inte kan pyssla och visa hur det ska vara! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla kan, vet du. Det blir bara olika och unikt. Som här hos oss idag. Jag gillar det, som sagt var.

      Radera
  2. Hej Cornelia!
    Så gullig han är lille Alfred, att ringa dig och be om hjälp;)) Huset blev såååå fint och härligt dekorerat av honom själv. Så stolt han måste ha blivit:)) Visst lägger vi oss vuxna i lite för mycket när det gäller barnens kreativitet.
    Låt barnen bestämma själva hur de vill rita, färglägga eller dekorera:) Tavlan han gjorde blev också så fin:))))
    Härliga foton på Alfred när han pysslar:))

    Dagisfröknarna kommer att bli Jätte glada för de fina korten ni gjorde:))))

    Må så gott
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen kommer ju springande och talar om för mej hur saker och ting ska se ut när jag pysslar... jag får göra helt efter eget huvud. Och varför skulle då inte barn för göra detsamma?

      Radera
  3. Han är jätte stolt över huset. Dock "råkade" han äta lite av det. Plus att ena långväga gick sönder helt plötsligt!! Hehe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som det kan "bli".. nästan alldeles av sig själv! *S*

      Radera
    2. Ja precis. Och idag råkade visst andra långväggen också lossna :p

      Radera
    3. Måste vara väldigt dåligt limmat, eller?

      Radera
    4. Hehe. Eller en väldigt stark kille :p

      Radera

Skicka en kommentar