Lördag efter jobbet

På hemvägen från jobbet stannar vi till på ICA, så jag får hämta ut ett för stort brev. Jag försökte göra det redan igår, men då kunde personalen inte hitta det(!). Det har hänt en gång förut och jag förklarade noga för dem att de hade scannat fel streckkod och berättade för dem exakt hur försändelsen såg ut... men nä, de kunde ändå inte hitta den.

Jag fick lämna namn och telefonnummer och några timmar senare ringde någon från ICA och talade om att det var precis som jag hade sagt och nu hade de hittat den. Så bra då. Eller?

Hur som helst, jag fick hämta det idag istället. På disken stod denna skylt. Tyvärr hamnade ju mobilblixten mitt i den text jag ville föreviga, men ni ser ju på bilden vad det står. Kaffe och SEMLA 25 kr. Jamen, alltså?! Det är LUCIA-dagen idag! Man serverar inte semlor nu. Tycker jag. Absolut tycker jag så.

På kvällskvisten kommer Emil, brorsan och mamman hit för att laga lite middag. Eller, egentligen kom de kanske för att lämna jultidningar som jag hade beställt, men de passade också på att fixa mat. Emil stekte hemgjorda hamburgare, Sture skalade potatisen som blev till klyftpotatis och Vickan fixade tillbehör i långa rader.

Själv satte jag genast igång att baka hamburgerbröd, när de telefonledes hade meddelat att de tänkte komma. Det var helt onödigt, visade det sej, för Emil hade redan bakat och tagit med sej bröd!

Här gick det undan i svängarna och kameran hann inte med när jag snabbt skulle ta en bild av Emils färdiga burgare, innan han satte tänderna i den. Men trots oskärpan så ser den delikat ut, eller hur?!

Tack för god mat, bosvedjebor!

Johan har varit stjärngosse i skolans luciatåg, läst dikt och allting. Mitt i kortspelet försvann han i väg en stund och kom tillbaka i full mundering. På med ett par av mina läsglasögon också, så såg han riktigt stilig ut! *S*

Har varit ganska så flitig idag. Städat huset och frostat av de två frysarna i köket. Det var välbehövligt, alltihop, men mest nöjd är jag nog ändå med just frysarna. Här har jag börjat fylla på den ena med lite nybakat bröd.

Tänker mej lite mer struktur och ordning och reda i våra frysar än vad det varit hittills. Han är ju bra på att handla, min sambo, men det är svårt att komma ihåg allt han köpt och var jag lagt det nånstans. För ofta tar han ju hem "lite" mer mat än vad som går åt. Nu ska jag försöka bli bättre på det här.

Till sist måste jag bara visa den här bilden, som jag hittat på nätet.
Behöver jag säga mer?

Kommentarer

  1. Tack själva!! Ang sista bilden så sa Johan att ..inatt drömde jag att Nela hade en svart Briard, men när vi kom och hälsade på så hade hon en beige typ en ljus likadan. Det var en överraskning. .....Vi förstår önskningen:)

    SvaraRadera
  2. Det var vad jag kallar en hamburgare, det!
    Här borde jag också frosta av frysen igen, tyckte det var nyss jag gjorde det men allt bakande har ställt till det.

    Sista bilden är väldigt hjärtknipande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så erbarmligt tråkigt att frosta av... men oh, vad nöjd jag känner mej efteråt!

      Och du, det blir ju bra med allt.

      Radera
  3. Hej Cornelia!
    Vilken toppen grabb Johan är:)) Och gott såg det ut också:)) Han kommer nog hamna i Tv:n nån gång i nåt matprogram, tror du inte det;)) Håller med dig att frosta av frysen är INTE ett kul jobb, men efter känns det bra:))
    Och semlor nu känns ju helt fel! Det där känner jag igen med paket hämtning, ibland blir man tokig. Man får nästan jämt tala om ungefär hur det ser ut! Tur att du fick det till sist:)

    Igår kväll var vi ju och tittade på ridande Lucia med tärnor:)) Såååå vackert, och kadriljen red de jätte bra, jag var riktigt stolt över Teds tjej Emelie:)))))) Och vi gosade länge med Temper efter. Till och med Birger sa att han saknade vår häst så han klappade och gosade han med;)) Det tårades allt lite i mina ögon när jag tänkte tillbaka på min älskade häst Pontus, även att det är väldigt längesedan han gick bort. Så jag förstår den sista bilden du visar att det känns i ditt hjärta.

    Ha nu en fin tredje Advent
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man saknar dem ännu mer ibland än annars, de där fyrbenta som varit ens följeslagare tidigare. Så är det.

      Radera

Skicka en kommentar