Så här mycket snö är det på gräsmattan och ner mot vattnet i Mellansjö(!) Det har varit ganska kallt inatt (-9½ grader) och jag vill ner och se hur mycket isen har lagt sej.
Igår när vi åkte till Mellansjö såg jag en räv stående ute på en lägda, som är norrländska för det som på skånska heter vång. Alltså, en bit öppen mark. Den stod där så röd och grann mot den vita snön.
Idag, när vi åkte hem, såg jag en räv igen. Inte på samma ställe, dock. Den här var också röd och grann och hade fångat sej något att äta och stod där och tuggade i sej. Bredvid räven, en bit bort, stod en stor fågel av okänt slag och väntade på att få äta lite rester (gissar jag).
Att hinna ta någon bild när man bara swischar förbi i bilen är ju inte att tänka på, men jag bär med mej minnet iallafall, även om jag inte kan dela med mej av det visuellt här i bloggen.
På kvällen hämtar vi frysen, som hade kommit och jag köper mej ett par nya skor istället för de, som spruckit rakt igenom hela ena hälen. Dessutom är innersulan uppäten av någon tossig valp för många år sedan, så vattnet rinner rakt in och jag blir både kall och blöt om foten. Dags att kassera dem och skaffa nya alltså. Hittade ett par med goretex, så nu hoppas jag på en väldig massa år med dessa dojjor. Att det var nån valp som tuggat i sej innersulan på de gamla skorna betyder ju bara att de har varit med väldigt, väldigt länge.
Och ifall nån händelsevis undrar, så är svaret ja. Ja, jag saknar Ida något alldeles fruktansvärt. Nu är det första snön utan henne och allt som är första gången river och sliter i mej igen. Och igen. Hon fattas mej och tårarna rinner. Inte så hysteriskt längre, men saknaden är oerhörd.
Första gången allt är svårast. Naturligtvis saknar du den älskade hunden. Men du hittar din väg framåt och det gör du så bra, var snäll mot dig själv och var stolt.
SvaraRaderaDet låter som riktigt gamla skor det där, ungefär som jag och mina gummistövar.
Snäll är jag, tror jag. Att känslorna kommer över mej så starkt fortfarande är väl något som jag bara får stå ut med, med tiden går det väl "bättre", kan jag tro.
RaderaSkorna är så gamla att jag inte ens minns vilken valp det var som åt upp innersulan *S*
Men hallå... har du gått med en våt fot och frusit i sååå många år?? Det var väl att ta i det?
RaderaVilken underbar bild du fick på solen... det är inte bara Uppland som står i lågor!! Vinterbilderna är också jättefina!
Kram
Saknaden efter Ida kommer att finnas kvar men den gör mindre ont med tiden. Hon finns med dig fastän du inte kan se henne!
Nej, nej... yttersulan har inte varit sprucken förrän nu, nyss. Bara innersulan som har fattats *S*
RaderaNog är hon med... fastän hon är borta. Käraste Idan.
Kram till dej, som behöver det!
Hej Cornelia!
SvaraRaderaOj så kallt ni har allaredan, brrrr! och mycket snö. Och jag vet ju att du inte gillar den så mycket *S* Vackra bilder du taget i alla fall:)) Den där med solen är ju riktigt läcker:))
Det var ju bra att du köpte dig ett par nya skor. Inget bra att bli våt och kall nu;))
Förstår att du saknar Ida nåt oerhört, men hon finns ju alltid med dig i dina tankar:)
Tror du att ni kommer att skaffa en ny liten voffse i framtiden?
Ha nu en fin Fars- dag, och hälsa Sture. Hoppas han är helt återställd nu:))))
Må så gott
Kramizar Marie
Sture mår prima. Jag saknar Ida. Snön smälter bort här hemma. Livet travar vidare och jodå, jag har det bra!
RaderaHoppas att din Fars Dag också blev bra och att pappan blev ordentligt firad!
Hej igen!
RaderaJa, vi har haft en trevlig Fars Dag och firat både min pappa och Birger med god mat och tårta:))
Så skönt att Sture mår prima igen:))
Kramizar Marie