Söndag - puh!

Cyklar hem från jobbet. Givetvis är det motvind, vem hade trott nåt annat?! *S* Flaggorna står rätt ut från stängerna och jag biter ihop och trampar på. Det går bra.

Just här fotograferade jag för ett tag sedan också, när jag var på hemväg från jobbet. Då var det grönt och fint. Nu är det höst och fint. Fast det har börjat regna... det gjorde det när jag cyklat precis halva vägen. Jaja, det går bra ändå.

Den här bilden kommer per MMS till min mobil. Emil har utmanat sej själv i år... han ska bada minst en gång alla månader då isen inte ligger. Nu hade det blivit dags för oktober-doppet. Vilken strong kille!!!

Sture ska avlämnas av dotter med familj fram emot kvällskvisten och jag får för mej att jag ska bjuda allihop på middag. Öppnar kylskåpet, tittar in och tar mej en funderare. Hmm... koka soppa på en spik, kanske? Sagt och gjort. Det blir soppa på ett blomkålshuvud och så en annan soppa med två ganska så vissna purjolökar, potatis och sånt. Blomkålssoppa och potatis- och purjolöksoppa. Det är GOTT! Två nybakade limpor med vetekross och rågsikt till det. De två scones är degen som blev kvar efter pinnbröden igår. Plattade till den och slängde in den i ugnen, när den ändå var varm.

Alla åt och verkade nöjda. Så bra. Jag hade stekt pannkakor på sista mjölken också, men det var ingen som ville ha.

Sen blev det ett vattenspinningpass och nu är jag tämligen trött, på alla sätt och vis. Imorgon väntar ett nytt dygn på jobbet. Puh.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag inte är typen som retar mej på andra i onödan. Men när människor inte kommer i tid använder de andras tid som om den vore deras egen. Och det kan faktiskt irritera mej emellanåt. Och därför kommer jag hellre en kvart för tidigt än två sekunder för sent. Så tänker jag.

Och detta är inte riktat mot Vickan, för hon har en alldeles egen tideräkning (nämligen "den viktorianska") och den är som den är. Men det finns andra här i världen, som möjligen skulle behöva en klocka.