Har en tid hos sjukgymnasten kl 13. Tar cykeln till vårdcentralen.
Så här ser den ut, tortyrmaskinen. Eller ja, stötvågsmaskinen, då. Bakom den skymtar sjukgymnasten själv, som ikläder sej hörselskydd när han kör den här mackapären på min kropp. Jag får varje gång uppmaningen att stoppa fingrarna i öronen om jag tycker att det låter för mycket. Det tycker jag inte, men jag tycker att det gör lite för ont där han be- (läs: miss-)handlar mej.
Nu, efter tredje gången, är det meningen att jag ska känna mej så frisk och smärtfri, vilket jag inte riktigt kan säga att jag gör. Får ytterligare en tid om knappt två veckor, så får vi se hur läget är då.
Cyklar bort till Opalen och slinker in på bibblan och skaffar två biljetter till barnteater nästa lördag. Alfred är ledig för utlåning, får jag besked om på sms. Vilken tur, då slipper Sture följa med! *S*
Sen tar jag "genvägen" över Bommen och cyklar hem (det är elva kilometer den vägen, istället för tre om jag hade cyklat åt andra hållet *he he*). Vädret är fantastiskt fint, solen skiner och jag njuter av hösten! Må den vara länge.
Hm. Hm, hm, hm. Är det inte dags för ett läkarbesök ändå? Om det inte har blivit bättre men ändå bara klampas på i samma spår - det känns lite sådär, måste jag säga.
SvaraRaderaDuktig är du med cyklandet i alla fall och vädret är verkligen underbart just nu.
Låter inte alls som att den här sjukgymnasten har några planer på att jag ska besöka nån doktor. Tycker bara att jag ska låta bli att springa, eftersom det är det som gör att jag får mer ont. Men det har jag ju inte gjort sen i juli någon gång... provade ju det själv, såklart... att "vila mej i form".
RaderaCykla gör inte ont, varken under tiden eller efteråt, så det är ok. Vädret är bara att vara tacksam för, för som jag hörde nyss så kommer det snart (mycket) kallare tider. Brrr!
Sån tur att du kan cykla i alla fall! Men... ett läkarbesök kan kanske vara på sin plats då det ju är bra att kunna gå och springa... för din del i alla fall! Sjukgymnaster kan ju inte allt... även om de tror det ibland.
SvaraRaderaHa det gott och var rädd om dig.
Kram
Läkare kan inte allt, de heller. Har en liten, liten känsla av att de bara ber mej prova Diklofenac en vecka-tio dagar, så blir jag säkert bättre. Det är bara det, att det har jag redan gjort. Helt utan resultat.
RaderaNåja. Nån gång går det nog över av sig själv.
Kram.
Ibland tar det såååå lång tid att bli bättre. Och man har inget tålamod för det:) Jag cyklade omkull för 2 år sedan. En äldre dam såg mig inte komma cyklande efter en cykel väg...hon korsade cykelvägen!!! Tala om att jag var glad att jag hade änglavakt...jag tvärbromsade o flög över styret i diket. Sååå fruktanvärt ont det gjorde i knäna. Jag fick gå hos sjukgymnast och hon sa att cykling är jättebra träning:) Nu är jag helt bra. Det tog nästan ett år att repa sig. Så tålamod vännen:-)) Hoppas det blir bra för dig också till slut. Trevlig helg.
SvaraRaderaJag hoppas också att det blir bra så småningom. Och du har helt rätt i att jag inte har något tålamod alls. Eller... jag önskar såååå att jag blev bra igår eller nåt. Jag vill inte vänta, jag vill kunna göra allt jag vill NU.
RaderaHa det gott!