På kvällen åker vi och tömmer ett pannrum. Hyreshuset ligger ute till försäljning och det behöver röjas lite här och där. Imorgon är tippen öppen, så då åker vi det med det här lasset.
Men dagen började annars med ett besök hos sjukgymnasten, som gjorde en grundlig undersökning av mej och mitt onda ben eller snarare höft. Han tyckte att jag var väldigt rörlig och lyckades väl inte riktigt hitta och diagnostisera det onda, eftersom det inte gick att provocera fram någon direkt smärta. Utom på ett ställe, efter ett otal "böjprov". Först funderade han på cortisonspruta, men smärtan sitter så "konstigt" till att han var tveksam om någon läkare ens ville spruta där, så det var kanske ingen bra idé. Efter lite mera resonemang och ytterligare undersökning och "kläm och känn" så kom vi ändå fram till att jag skulle prova att bli behandlad med stötvågor. Han varnade mej för att det är ganska smärtsamt och att jag dessutom kunde få ordentliga blåmärken och en rejäl reaktion i form av ännu mer smärta efteråt... kändes ju "sådär kul", men jag vill ha hjälp med mina bekymmer och är villig att prova. Dessutom glad att slippa cortisonsprutor, som jag inte har någon vidare positiv erfarenhet av.
Sagt och gjort. Jag fick en behandling med såna där stötvågor och inte var det väl skönt, precis, men inte outhärdligt heller. Två till ska det bli, med en veckas mellanrum.
Efteråt gick jag på vattengympan, som kört igång för hösten igen. Det var ok, sa sjukgymnasten, bara jag tog det någorlunda lugnt. Så det gjorde jag. Jag får heller inte jogga alls i höst utan ägna mej åt andra aktiviteter, som cykling och vattengympa och sånt som inte gör så ont. Jaha, där rök min målsättning om att orka jogga tre varv på spåret här uppe i skogen innan det blir snö. Attans, det hade jag verkligen tänkt klara.
Nu ikväll har jag, förutom träffat en goldenhane och en 13-veckors schäfervalp, ont som tusan i benet/höften och bak runt mot ryggen och bäckenet (som sjukgymnasten också misshandlade ordentligt i sitt sökande efter orsak till mina problem), men det är väl som det ska vara, kanske, efter en sån där behandling. Jag hoppas verkligen att det här kan hjälpa.
Men dagen började annars med ett besök hos sjukgymnasten, som gjorde en grundlig undersökning av mej och mitt onda ben eller snarare höft. Han tyckte att jag var väldigt rörlig och lyckades väl inte riktigt hitta och diagnostisera det onda, eftersom det inte gick att provocera fram någon direkt smärta. Utom på ett ställe, efter ett otal "böjprov". Först funderade han på cortisonspruta, men smärtan sitter så "konstigt" till att han var tveksam om någon läkare ens ville spruta där, så det var kanske ingen bra idé. Efter lite mera resonemang och ytterligare undersökning och "kläm och känn" så kom vi ändå fram till att jag skulle prova att bli behandlad med stötvågor. Han varnade mej för att det är ganska smärtsamt och att jag dessutom kunde få ordentliga blåmärken och en rejäl reaktion i form av ännu mer smärta efteråt... kändes ju "sådär kul", men jag vill ha hjälp med mina bekymmer och är villig att prova. Dessutom glad att slippa cortisonsprutor, som jag inte har någon vidare positiv erfarenhet av.
Sagt och gjort. Jag fick en behandling med såna där stötvågor och inte var det väl skönt, precis, men inte outhärdligt heller. Två till ska det bli, med en veckas mellanrum.
Efteråt gick jag på vattengympan, som kört igång för hösten igen. Det var ok, sa sjukgymnasten, bara jag tog det någorlunda lugnt. Så det gjorde jag. Jag får heller inte jogga alls i höst utan ägna mej åt andra aktiviteter, som cykling och vattengympa och sånt som inte gör så ont. Jaha, där rök min målsättning om att orka jogga tre varv på spåret här uppe i skogen innan det blir snö. Attans, det hade jag verkligen tänkt klara.
Nu ikväll har jag, förutom träffat en goldenhane och en 13-veckors schäfervalp, ont som tusan i benet/höften och bak runt mot ryggen och bäckenet (som sjukgymnasten också misshandlade ordentligt i sitt sökande efter orsak till mina problem), men det är väl som det ska vara, kanske, efter en sån där behandling. Jag hoppas verkligen att det här kan hjälpa.
Vad bra att du varit iväg och blivit "misshandlad"! Hoppas verkligen att det hjälper, detta!
SvaraRadera(Kattskrället kom hem, förresten!)
Jag hoppas, jag också, för igårkväll var det inget vidare. Men det är väl som det "ska" vara när man blivit så grundligt undersökt och behandlad.
RaderaOch så skönt att höra att Kaspar dök upp ändå! En lättnad.
Ha en fin helg!
Fint hyreshus, förresten! Jag föreställde mig en grå betongbunker, jag och det var ju väldigt fel! Hoppas att allt går smärtfritt och att hyresgästerna får en ny, bra värd.
RaderaJa, det var ju alldeles fel, det. Huset är fint och trevligt på alla sätt och vis, så jag hoppas också att det köps av någon vettig människa.
RaderaSynd att det alltid ska göra så ont efter att dom undersökt o behandlat en på Vc. Hoppas verkligen att du blir bättre nu:-) Tack för tipset:) men jag har bestämt mig för en Silhouette cameo:-)) Kram
SvaraRaderaJa, men det kanske ska göra ont..? Ont ska med ont fördrivas, heter det ju.
RaderaLycka till med din nya "scrap-kompis"! Och ha en bra helg!