Alfred för hela slanten

Idag blir det Alfred på kors och tvärs och hit och dit och hela tiden. Hämtade honom vid lunchtid och åkte och skaffade lite lunch, som vi åt sittande på en bänk nere vid hamnen, och kasinot. Plötsligt fick Alfred syn på en av stans alla drakar och vill gärna kolla in den lite närmare.

Han ville gärna kliva upp på den, men tror inte att han kan?!

Jag säger att han kan ALLT, prova bara, så får du se!

Så han provar. Och provar. Och hej! Det går ju! Fast det blev åt fel håll, förstås! *S*

 Krånglar lite till och vänder sej om.

Hurra!

Sen styrde vi kosan mot Kvissle. Där råkade det vara marknadsdag just idag. Gratis hoppborg på en gräsplätt mellan en pizzeria och busstationen - KUL!

Opalen var målet för dagen. Där finns lite av varje, som till exempel biblioteket. Kul igen! Alfred hinner rida på en grön plasthäst (eller vad det nu var för slags djur), leka med en brandbil och kolla in figurerna på bordet. Vi läste en saga av Ulf Löfgren också.

Och sen! Var det dags för dagens Grej, barnteatern "Mamma Borta". Alfred har aldrig varit på teater förut och han är aningen spänd. Lite läskigt kan det ju vara när man inte vet vad det är som ska hända...

Här har jag lånat en bild från Boulevardteaterns hemsida (man fick det, sa de). Fotografen heter Martin Skoog.

Efter föreställningen fick alla barn ett vykort som "minne". Alfred tror att det heter "linne" *ler* och här står han och håller i det kortet med det lite abstrakta märkliga motivet och spanar lite på scenen, där han nyss suttit. Jo, för hela publiken fick sitta uppe på scenen och det var tajt och "nära". Inte den bästa barnteater jag sett i mitt liv, men helt okej.

 Sen åkte vi hem till oss på Tistelvägen och bakade kladdkaka. Det är ju så gott, tycker Alfred!

Vi gjorde lasagne och bakade bröd också. Och Alfred lekte och lekte och lekte med alla bilar, traktorer och annat som vi har i en påse i en skrubb. Han vet precis var och plockar fram dem så fort han kommer hit. Ett långt skosnöre berikade leken och med en oändlig fantasi skapade Alfred oanade nya roligheter med hjälp av detta enkla lilla "redskap".

Kakan serverades som efterrätt och Alfred kunde givetvis skära själv. Han ville inte ha kanten... och konstaterade glatt att "man kan se bordet genom!!!" Och det hade han ju alldeles rätt i.

Senare på kvällen hörde jag på tv att en 3-årings hjärna bildar en miljon nya synapser i sekunden. Det låter otroligt men det stämmer säkert. Alfred är så snabb i tanken, lyssnar, kommer ihåg och lägger raskt ihop två och två och får det till... ett, två, elva eller sju?!!! *S* Räknar gör han ganska mycket just nu och det är väl lite si och så med ordningsföljden på siffrorna ibland.

 Äta kaka är såklart det allra bästa. Eller hur?!

Och till sist. Angående de rader jag plitade ner igår. Det var inte så att jag var ute efter en massa kommentarer eller hejarop eller nåt. Jag bara funderade kring att det faktiskt är märkligt att någon kan tycka att det är värt besväret att läsa det jag skriver. Men fortsätt gärna att komma hit, det känns så trevligt att veta att ni är några stycken som hänger med mej i mitt lilla liv.