Sista cykeldagen

Sover en gnutta bättre idag och vaknar på strålande humör igen. Tar det lugnt och packar ihop våra grejor för avfärd mot Mellansjö... sista etappen.

Lite tråkigare väg idag, men vi glider ner till en fin naturrastplats, där Johan pratar med mamma i telefon en stund. 

På vägen ner mot rastplatsen bestämmer sej min ena packväska för att vika in sej i hjulet och jag hade kunnat stå på öronen riktigt ordentligt. Nu gick det bra, tack och lov, och vi fixar lite med packningen så att den ska hänga lite bättre (och mindre farligt).

Fortare än vi planerat är vi framme vid Bosses ("lilla", som Alfred säger) matstuga. Vi ringer efter Sture och Emil, som ju är bara två mil bort i Mellansjö, så kommer de och bjuder oss på dagens lunchbuffé. Bosse själv är sjukskriven och maten en liten besvikelse. Det brukar vara så gott att äta här, men idag är det väl sisådär, milt uttryckt. Synd.

Vi slänger packningarna i morfars bil och trampar vidare. Johan tycker att cykeln blivit så lätt, så lätt och drar upp tempot rejält. Han hoppar och skuttar med sin cykel och svänger in på allehanda små omvägar vid timmerbilsparkeringsfickor och sånt... Tjohej, vad det går! Och jag får trampa på ordentligt för att hänga med *S*

Här är vi vid Juåns rastplats och vi har precis en mil kvar att cykla.

Känslan... är god! Efter den här skylten ska vi bara fram till avtagsvägen mot Naggen och så någon kilometer till.

Vi poserar med Johans cykel. Strax efteråt tar han en bild på bara mej "för att du har varit så duktig", säger han *ler* Tack för det, du har varit fantastiskt duktig själv, också!!

Totalt har vi cyklat cirka femton mil på tre dagar och det tycker vi är bra gjort.

Emil har packat badväskan, så vi drar omedelbums iväg till stranden och svalkar oss lite i det 17-gradiga vattnet.

- Du är min ponny, Emil! utropar Johan.

Nedgrävning pågår.

På kvällen kommer grabbarnas föräldrar också. De vill väl se att Johan har "överlevt" strapatserna ordentligt, kan jag tro.